augusti 2006



Nu kommer det att ta ett tag innan jag får träffa mamma igen. Det känns tomt. Det känns ihåligt på något sätt. Som ett hem utan möbler, bara skalet som står där.

En tomhet utan att kunna beskriva den. Jag vill att hon ska ha det bra.

Måste fråga henne rakt ut om besöken. Om hon vill ha dem så pass ofta som vi kan besöka. För sista gången talade hon om hur förnedrande hon tycker det är med visitationerna innan och efter besök. Inte bara att hon får klä av sig helt naken, men också sära på skinkorna. Låta dem gå igenom hela henne.

Hon berättade också att det alltid blir så tungt och svårt när vi går. Hur gärna jag än vill, så kan jag inte bara ta henne med mig…

Kanske ville hon bara ”prata av sig” precis som jag nämner att det är svårt att vara den som lämnar, den som går. Att det känns jobbigt att de gör visitation av mig, även om den bara är utvändig.

Men kanske är det också så pass mycket svårare för henne att få besök nästan en gång/vecka, att hon hellre skulle vilja dra ner på dem.

Det är klart att om det är så hon känner, är det svårt för henne att säga det, eftersom  hon vet att vi vill besöka.
Men jag ska fråga henne rakt ut nästa gång hon ringer och jag kommer att respektera hennes vilja vad än hon önskar. För det vet jag med säkerhet att hon skulle göra för mig!

Kommentarer medflyttade från Expressen:

Hej vännen

Anmäl
Skriven av pantern den 30 aug 17:26   |   Radera
Min bekant som jag nämt förut vill ha besök av oss(vänner) trots visitation efter varje besök. Vi blir bara metallskannade. Däremot orkar han inte med när barnen / sambon kommer för det är så känslomässigt slitsamt när dom går.Han tycker bättre om att ha telefonkontakt med dom. Lite som att ringa hem bara antar jag. Ha det Bäst och Kramar till Dej

Hej!

Anmäl
Skriven av Sess den 31 aug 08:45   |   Radera
Vill bara in och ge dig en styrkekram och tacka för att vi får följa dig. Kram. Sess.

Va fint av dig att tänka så,

Anmäl
Skriven av Miss Borderline den 1 sep 17:00   |   Radera
det kommer säkert din mamma uppskatta. Kanske kan vara så att hon periodvis känner att det blir för mkt för henne, och då är det ju skönt för henne att hon vet att hon kan säga ifrån om hon skulle känna så nån gång. Kram


Besökte mamma igår. Som vanligt var det så skönt att få träffa henne. Som vanligt var det för kort tid. Som vanligt var det så svårt att gå.

Igår blev jag väldigt kontrollerad. Mer än någonsin. Fick ställa mig mot väggen, med armarna upp, för att de skulle gå igenom mig med den apparat som säger ifrån om man har något av metall på sig. Snacka om att man själv känner sig kriminell…

Mamma berättade att hon också blev mer kollad än vanligt.

Hon berättade också om den förnedrande visitationen efter varje besök hon får. Hur hon får klä av sig naken, sära på skinkorna…

Det kanske måste ske… men de som vill ta in olagligheter, verkar ändå inte ha något problem med att ta in dem…

Den person mamma kommit närmast blev igår förflyttad till Hinseberg. Så hon var lite nere för det.

Men nu har jag fått göra två besök på rad, så nu är det brorsans tur och hans familj att få göra två besök på rad…!


Rättegångsdatum till Hovrätten är flyttat. Preliminärt blir det den 25/9. En annan sak har också tillstött; Åklagaren vill yrka på ett högre straff nu, för både mamma och styvpappa.

Det är förvånande, eftersom han i Tingsrätten yrkat på sju år var och det var också det de fick. Som jag förstått det så är det ovanligt att Åklagaren höjer yrkandet när han redan fått ”sin vilja” igenom.

Det känns tungt. För det enda som gjorde oss nöjda med det hårda straffet, var att vi inte behövde tveka på ett överklagande, eftersom vi inte trodde de kunde få högre straff…!

Kommentarer medflyttade från expressen:

Låter ju helknäppt, MEN

Anmäl
Skriven av Miss Borderline den 29 aug 18:12   |   Radera
det kan va en blunder av åklagern att göra så…..den som gapar efter mkt du vet! Däremot tror jag nog tyvärr att straffet inte kommer sänkas, eller bara sänkas mkt marginellt för din mamma. Har läst en del i tidningarna om straffsatser på narkotika, och relativt små mängder kan ge höga straff, och din mamma har ju erkänt hantering av 150 gram heroin. Hur det blir för din styvfar är ju svårt att sia om då han själv (och din mamma) säger att han inte alls haft nån inblandning i detta. Ja jäkla elände…….å själv sitter jag kanske själv i rättegångssal framöver då exet puckla på mig med två smällar för mkt, idioten……men han fick sitta ett dygn på snuthäcken, å det gotta mig 🙂 För mig räcker det som ”betalning” för en blåtira, så jag gråter inte om det inte väcks åtal……har suttit tillräckligt mkt i rättegångssalar dom senaste 12 åren: som målsägande, som anhörig och som vittne *suckar*. Många styrkekramar!!

Miss Borderline:

Anmäl
Skriven av Någons dotter-Någons mamma den 30 aug 14:33   |   Radera
Ja, du har rätt. Den del hon erkänt kommer hon inte ifrån. Men det finns ju delar de inisuerar skulle ha skett också, som de saknar bevis för som bakats in i detta straff. 150 gram ger enligt rättspraxis 5 års fängelse, så vi hoppas på att få ner mammas straff till det och att styvpappa går fri! Men vi har också förstått att rättssystemet är allt annat än rättvist, så därför befarar vi det värsta men hoppas på det bästa! Beklagar verkligen det som skett dig! Hoppas att det kommer lösa sig för dig och att du känner att rättvisa skipas, hur än du vill att den ska se ut! *Kramar om dig rejält*

Aha på det viset!

Anmäl
Skriven av Miss Borderline den 1 sep 16:54   |   Radera
Ja men med hovrätten kan det vara ”lurigt” eller hur jag ska säga. Hovrätten består ju enbart av jurister och inga lekmän, så det kan finnas goda chanser till sänkt straff, så hoppet är absolut inte ute!! Hur åklagaren kan yrka på högre straff är som sagt en gåta, och som jag sa tidigare så tror jag det ärr ett misstag från hans sida om han gör det. Kramizz!


Rättegångsdatum till Hovrätten är flyttat. Preluminärt blir det den 25/9. En annan sak har också tillstött; Åklagaren vill yrka på ett högre straff nu, för både mamma och styvpappa.

Det är förvånande, efterosm han i Tingsrätten yrkat på sju år var och det var också det de fick. Som jag förstått det så är det ovanligt att Åklagaren höjer yrkandet när han redan fått ”sin vilja” igenom.

Det känns tungt. För det enda som gjorde oss nöjda med det hårda straffet, var att vi inte behövde tveka på ett överklagande, eftersom vi inte trodde de kunde få högre straff…!

Kommentarer medflyttade från Expressen:

Låter ju helknäppt, MEN

Anmäl
Skriven av Miss Borderline den 29 aug 18:12   |   Radera
det kan va en blunder av åklagern att göra så…..den som gapar efter mkt du vet! Däremot tror jag nog tyvärr att straffet inte kommer sänkas, eller bara sänkas mkt marginellt för din mamma. Har läst en del i tidningarna om straffsatser på narkotika, och relativt små mängder kan ge höga straff, och din mamma har ju erkänt hantering av 150 gram heroin. Hur det blir för din styvfar är ju svårt att sia om då han själv (och din mamma) säger att han inte alls haft nån inblandning i detta. Ja jäkla elände…….å själv sitter jag kanske själv i rättegångssal framöver då exet puckla på mig med två smällar för mkt, idioten……men han fick sitta ett dygn på snuthäcken, å det gotta mig 🙂 För mig räcker det som ”betalning” för en blåtira, så jag gråter inte om det inte väcks åtal……har suttit tillräckligt mkt i rättegångssalar dom senaste 12 åren: som målsägande, som anhörig och som vittne *suckar*. Många styrkekramar!!

Miss Borderline:

Anmäl
Skriven av Någons dotter-Någons mamma den 30 aug 14:33   |   Radera
Ja, du har rätt. Den del hon erkänt kommer hon inte ifrån. Men det finns ju delar de inisuerar skulle ha skett också, som de saknar bevis för som bakats in i detta straff. 150 gram ger enligt rättspraxis 5 års fängelse, så vi hoppas på att få ner mammas straff till det och att styvpappa går fri! Men vi har också förstått att rättssystemet är allt annat än rättvist, så därför befarar vi det värsta men hoppas på det bästa! Beklagar verkligen det som skett dig! Hoppas att det kommer lösa sig för dig och att du känner att rättvisa skipas, hur än du vill att den ska se ut! *Kramar om dig rejält*

Aha på det viset!

Anmäl
Skriven av Miss Borderline den 1 sep 16:54   |   Radera
Ja men med hovrätten kan det vara ”lurigt” eller hur jag ska säga. Hovrätten består ju enbart av jurister och inga lekmän, så det kan finnas goda chanser till sänkt straff, så hoppet är absolut inte ute!! Hur åklagaren kan yrka på högre straff är som sagt en gåta, och som jag sa tidigare så tror jag det ärr ett misstag från hans sida om han gör det. Kramizz!


Så har sommaren passerat. Värme har vi haft, solsken. Men i mitt inre har sorgen slagit rot och spridit sig som en löpeld!

Det blev en sommar av väntan, längtan, saknad. Det blev en sommar med tårar och förhoppningar, med tyngd i bröstet. En sommar med en sorg så stor så den är svår att beskriva…

Kommentarer överflyttade fårn Expressen:

Ta en dag!

Anmäl
Skriven av Efter-regn kommer sol den 28 aug 06:56   |   Radera
i taget! Sen sommar är det lite kvar av! Klart du saknar och längtar! Men tänk att hon lever ändå!! Tröst och styrka från skåne! klarakajsa

Ja,

Anmäl
Skriven av Någons dotter-Någons mamma den 29 aug 09:24   |   Radera
hon lever i allara högsta grad och det gör vi ju alla. Samtidigt som det är en himla skillnad på livet förr och livet nu! Tack för stöttande ord! Kram!


Alltid när jag åker på besök till mamma i häktet, så åker jag med sådan lätthet. Det känns nästan som fåglar flaxar med vingarna i min mage… Jag gläds, jag känner mig upprymd och jag känner den där yttersta känslan av trygghet, som för mig, bara min mamma kan få mig att känna…

Men när jag går därifrån är mina steg tunga som bly. I magen känns det som den där flaxande fågeln dött och ligger där och tynger ner mig… Drar mig sakta neråt…

Jag kommer på allt jag aldrig hann säga… Jag kommer på att jag inte kramade henne tillräckligt länge, eller tillräckligt hårt… Att jag glömde säga hur viktig hon är och hur mycket jag älskar henne…

Och jag kommer hem med ett hjärta så fyllt av sorg att jag inte kan beskriva det…

Att inte ha min mamma hos mig är en sådan oändlig förlust…!

Överflyttade kommentarer från Expressen:

Det är så

Anmäl
Skriven av Anna.U den 24 aug 19:53   |   Radera
det är ,man känner att man aldrig hinner att prata tillräckligt,samtidigt är jag rädd att säga sådant som gör min son illa,fast egentligen så har ju han gjort mig illa.Kan väl säga att det som är positivt med fängelset är att man får längre tid 3 timmar men även dom flyger iväg.Tycker att du och din bror är jätteduktiga som orkar,fast det är klar närman älskar någon så är det ju lätt.Styrkekramar Anna

Hej vännen….

Anmäl
Skriven av magnolia65 den 25 aug 17:18   |   Radera
Känner dig sorg och uppgivenhet och önskar att jag kunde ge dig tillbaka den tröst och styrka som du har givit mig många gånger med din blogg. Man är så maktlös i din situation. Allt måste man strida för och samtidigt försvara sig mot oförstående människor. Men du, det kommer inte att vara såhär i evighet. Om det är någon tröst!! Glöm inte att vara rädd om dig

Du Finns

Anmäl
Skriven av pantern den 25 aug 17:30   |   Radera
i mina tankar och i mitt hjärta. Stor Kram till Dej

Tack för era kommentarer!

Anmäl
Skriven av Någons dotter-Någons mamma den 25 aug 21:22   |   Radera
Särskilt din magnolia65, för det är den enda tröst man har, alltså att det inte alltid kommer att vara så här!


Mamma säger lite då och då: ”Du behöver inte känna dig tvungen att komma på besök. Jag klarar mig… !”

Tvungen? Nej, så känner jag verkligen inte! Det är jordens salt för mig, det är det som håller mig flytande i de perioder som är jobbigast! Men att gå… det är alltid så svårt. De där ynka 45-60 minuterna går alltid så snabbt!

Att lämna Kronobergshäktet med en klump i halsen… det har blivit en vana nu och ändå kommer jag aldrig att vänja mig…

Nästa sida »