augusti 2006
Monthly Archive
30 Aug 2006
Nu kommer det att ta ett tag innan jag får träffa mamma igen. Det känns tomt. Det känns ihåligt på något sätt. Som ett hem utan möbler, bara skalet som står där.
En tomhet utan att kunna beskriva den. Jag vill att hon ska ha det bra.
Måste fråga henne rakt ut om besöken. Om hon vill ha dem så pass ofta som vi kan besöka. För sista gången talade hon om hur förnedrande hon tycker det är med visitationerna innan och efter besök. Inte bara att hon får klä av sig helt naken, men också sära på skinkorna. Låta dem gå igenom hela henne.
Hon berättade också att det alltid blir så tungt och svårt när vi går. Hur gärna jag än vill, så kan jag inte bara ta henne med mig…
Kanske ville hon bara ”prata av sig” precis som jag nämner att det är svårt att vara den som lämnar, den som går. Att det känns jobbigt att de gör visitation av mig, även om den bara är utvändig.
Men kanske är det också så pass mycket svårare för henne att få besök nästan en gång/vecka, att hon hellre skulle vilja dra ner på dem.
Det är klart att om det är så hon känner, är det svårt för henne att säga det, eftersom hon vet att vi vill besöka.
Men jag ska fråga henne rakt ut nästa gång hon ringer och jag kommer att respektera hennes vilja vad än hon önskar. För det vet jag med säkerhet att hon skulle göra för mig!
Kommentarer medflyttade från Expressen:
29 Aug 2006
Besökte mamma igår. Som vanligt var det så skönt att få träffa henne. Som vanligt var det för kort tid. Som vanligt var det så svårt att gå.
Igår blev jag väldigt kontrollerad. Mer än någonsin. Fick ställa mig mot väggen, med armarna upp, för att de skulle gå igenom mig med den apparat som säger ifrån om man har något av metall på sig. Snacka om att man själv känner sig kriminell…
Mamma berättade att hon också blev mer kollad än vanligt.
Hon berättade också om den förnedrande visitationen efter varje besök hon får. Hur hon får klä av sig naken, sära på skinkorna…
Det kanske måste ske… men de som vill ta in olagligheter, verkar ändå inte ha något problem med att ta in dem…
Den person mamma kommit närmast blev igår förflyttad till Hinseberg. Så hon var lite nere för det.
Men nu har jag fått göra två besök på rad, så nu är det brorsans tur och hans familj att få göra två besök på rad…!
29 Aug 2006
Rättegångsdatum till Hovrätten är flyttat. Preliminärt blir det den 25/9. En annan sak har också tillstött; Åklagaren vill yrka på ett högre straff nu, för både mamma och styvpappa.
Det är förvånande, eftersom han i Tingsrätten yrkat på sju år var och det var också det de fick. Som jag förstått det så är det ovanligt att Åklagaren höjer yrkandet när han redan fått ”sin vilja” igenom.
Det känns tungt. För det enda som gjorde oss nöjda med det hårda straffet, var att vi inte behövde tveka på ett överklagande, eftersom vi inte trodde de kunde få högre straff…!
Kommentarer medflyttade från expressen:
29 Aug 2006
Rättegångsdatum till Hovrätten är flyttat. Preluminärt blir det den 25/9. En annan sak har också tillstött; Åklagaren vill yrka på ett högre straff nu, för både mamma och styvpappa.
Det är förvånande, efterosm han i Tingsrätten yrkat på sju år var och det var också det de fick. Som jag förstått det så är det ovanligt att Åklagaren höjer yrkandet när han redan fått ”sin vilja” igenom.
Det känns tungt. För det enda som gjorde oss nöjda med det hårda straffet, var att vi inte behövde tveka på ett överklagande, eftersom vi inte trodde de kunde få högre straff…!
Kommentarer medflyttade från Expressen:
27 Aug 2006
Så har sommaren passerat. Värme har vi haft, solsken. Men i mitt inre har sorgen slagit rot och spridit sig som en löpeld!
Det blev en sommar av väntan, längtan, saknad. Det blev en sommar med tårar och förhoppningar, med tyngd i bröstet. En sommar med en sorg så stor så den är svår att beskriva…
Kommentarer överflyttade fårn Expressen:
24 Aug 2006
Alltid när jag åker på besök till mamma i häktet, så åker jag med sådan lätthet. Det känns nästan som fåglar flaxar med vingarna i min mage… Jag gläds, jag känner mig upprymd och jag känner den där yttersta känslan av trygghet, som för mig, bara min mamma kan få mig att känna…
Men när jag går därifrån är mina steg tunga som bly. I magen känns det som den där flaxande fågeln dött och ligger där och tynger ner mig… Drar mig sakta neråt…
Jag kommer på allt jag aldrig hann säga… Jag kommer på att jag inte kramade henne tillräckligt länge, eller tillräckligt hårt… Att jag glömde säga hur viktig hon är och hur mycket jag älskar henne…
Och jag kommer hem med ett hjärta så fyllt av sorg att jag inte kan beskriva det…
Att inte ha min mamma hos mig är en sådan oändlig förlust…!
Överflyttade kommentarer från Expressen:
24 Aug 2006
Mamma säger lite då och då: ”Du behöver inte känna dig tvungen att komma på besök. Jag klarar mig… !”
Tvungen? Nej, så känner jag verkligen inte! Det är jordens salt för mig, det är det som håller mig flytande i de perioder som är jobbigast! Men att gå… det är alltid så svårt. De där ynka 45-60 minuterna går alltid så snabbt!
Att lämna Kronobergshäktet med en klump i halsen… det har blivit en vana nu och ändå kommer jag aldrig att vänja mig…
24 Aug 2006
Idag vill jag inte vara snäll eller logisk eller tänka på ”Rättsväsendet”. Rätt för vem? Då kan vi ju lika bra skita i alla rättegångar helt! Spärra in alla som ”misstänks” och kasta nycklarna! Glöm alla utredningar! Om utredningarna som POLISEN gjort, ändå bara får användas åt ett håll!! (Av Åklagaren)
Idag är jag ledsen, förbannad och trött på hela skiten! Idag struntar jag i vad folk säger om ”Rättvisa” för den verkar ändå inte funka i praktiken!
Idag säger jag: SLÄPP UT MIN MAMMA!!
VI behöver henne! Hon kommer inte stå på plattan och sälja knark till oskyldiga barn, hon kommer inte bruka våld mot någon av er!!
Men mina barn behöver krama henne, jag behöver känna hennes doft…
Jag vill att hon ska följa brorsans barn till dagis, som hon gjort ibland med mina…
Jag vill att äta hennes mat. Höra hennes skratt…
Jag vill kunna ringa till henne och säga: ”Mamma, nu har jag problem, vad f-n ska jag göra åt det här?”
24 Aug 2006
Känner mig sååå irriterad över hur denna utredning sköts och har skötts! Hur man ändrar på saker efter eget tycke!
Jag har fått frågor från er ang. om det bara är jag i familjen som ”kämpar”. Så är inte fallet. Min bror gör faktiskt det mesta.
Däremot är det jag som gör det mesta runt allt detta pappersarbete och inför överklagan, men även där har jag alltså hjälp av en vän, som verkligen gjort MYCKET!!
Det händer andra saker runt oss också, men kan inte gå in på det i bloggen så mycket, av hänsyn till de yngre syskonen. Men vi kämpar på i alla fall…! Tack för all omtanke!
24 Aug 2006
Allt känns ganska rörigt nu. Det börjar närma sig rättegång i Hovrätten! Härom dagen fyllde styvpappa år. Jag har begärt att få ut det som kallas ”slasken” från polisen. ”Slasken” är det utredningsmaterial som polisen INTE använt sig av, d.v.s. det överblivna materialet.
Eftersom vi fått uppgifter om att det ska finnas material med i ”slasken” som skulle kunna styrka mammas och styvpappas uppgifter så har vi alltså bett att få ut den.
Härom dagen fick alltså mamma gå ner och kolla lite av vad hon ville ha ut. Hon fick besked om att brorsan skulle ringa idag (Torsdag) för att bestämma när han skulle hämta ut det åt mig och min vän.
I morse ringde dock mamma och sa att Åklagaren avslagit begäran om materialet…
Motiveringen var att: ”Han inte ville ha materialet ute på stan”. Helt otroligt!!
Det är alltså polisens utredningsmaterial vi begärt att få ut, för att det finns uppgifter om saker där som bör kunna styrka mammas och styvpappas sak. Men Åklagaren nekar till att vi ska få ta ut det.
Kom inte och säg till mig att vi lever i en rättsstat, eller att Åklagaren är opartisk och tar fram ALLT material som både kan fria och fälla! (Som han uppgav på rättegången, när en av de åtalade ifrågasatte den information som uppgavs.)
Jag undrar nu: Vad är det man vill dölja och mörklägga?
Mamma hade bett att få göra ett samtal till sin advokat, jag hoppas de ordnar det!
Kommentarer överflyttade från Expressen:
19 Aug 2006
Posted by Någons mamma-Någons dotter under
Att vara anhörig,
Blogroll,
Om brottet,
Sorg
1 kommentar
Vissa dagar är så tunga, så tunga. I det stora hela går det inte alls att jämföra med tiden mamma och styvpappa satt isolerade med restriktioner, men ändå är vissa dagar så väldigt tunga!
Under det sista besöket lyckades vi räkna ut vilket fönster hon hade, så efter besöket ställde vi oss där och vinkade.
Vi såg ingenting, men precis när vi var på väg att ge upp, såg jag hennes hand viftande. Bakom gallret. Det gjorde så ont. Det gör fortfarande ont att tänka på.
Min smärta, min saknad, min längtan blir inte mindre för att mamma är skyldig till brottet hon anklagas för (i alla fall ett av brotten hon anklagas för). Min förtvivlan när jag tänker på att hon dömts till sju år blir inte mindre.
Sju år, det känns som en evighet. Även om hon kommer ut efter 3/4-delar, så pratar vi ändå ca: 5 år. Om fem år har jag fyllt 40. Det är så otroligt obegripligt att jag inte kan ta det till mig…
Vissa dagar blir så tunga…
Kommentarer flyttade när bloggen låg på Expressen:
19 Aug 2006
Jag, ett av barnen och en vän, som hjälpt mig mycket besökte mamma i Torsdags. Som vanligt var besöket alldelens för kort, men denna gång så kändes det kortare än vanligt. Kanske berodde det delvis på att vi gick igenom praktiska saker runt den kommande rättegången… Hur som helst så kände jag mig så ledsen när jag gick därifrån.
Inuti mig kände jag att mamma kände likadant. Vilket hon senare bekräftade per telefon att hon gjort. Det där är en konstig sak som jag inte upplevt tidigare, men upplever hela tiden sedan mamma blev häktad. Jag KÄNNER hur hon mår, även om vi inte pratar, jag KÄNNER hur hon kommer ta olika besked. Jag KÄNNER på mig vad hon kommer att svara på frågor i rättegången eller vilka saker hon vill framhålla där.
Min mamma har alltid varit bra på att ”känna på sig” saker runt mig, men jag har aldrig gjort det mot henne. Men jag gör det nu.
Det har slagit rätt varenda gång…
På det sättet känns det som jag är närmare henne än någonsin, samtidigt som jag fysiskt är längre ifrån…
Kommentar överflyttad från Expressen:
16 Aug 2006
Kämpar som sjutton med att gå igenom domen och förudersökningen. Det finns så otroligt mycket fel i denna utredning att jag blir mörkrädd. Är det vi som kallar oss rättsstat? Jag kan inte tro det!
Träffade mammas advokat idag och han verkade faktiskt lite imponerad av mitt och min väninnas jobb.
I morgon ska jag träffa mamma och som vanligt ser jag fram emot det!
Advokaten sa att han tror att Hovrätten kommer ta upp detta mål inom tre veckor, men det finns ännu inga datum utsatt. Att min mamma kommer att straffas har vi alla accepterat, men att straffet ska förbli sju år, tror jag inte jag kommer att förlikas med!
Överflyttade kommentarer från Expressen:
10 Aug 2006
Jag håller fortfarande på med mitt lilla ”detektivarbete”. Har fått hjälp av en vän med det, som varit hos mig i drygt 1 ½ vecka! Bara att få någon som vet vad jag pratar om, när man behöver är gott nog! Att hon sedan valt att lägga ner massor av tid och arbete på att gå igenom alla papper, domen, förundersökningen etc. tror jag knappt är sant…!
Tänk att det finns sådana människor…!!
En stor eloge till dig om du läser denna en dag!!
Med själva utredningen så går det både si och så. Men sammanfattningsvis kan jag säga att vissa samtal blir svåra att ”bortförklara”, men att i det stora hela är ändå polisutredningen otroligt bristfällig, för att inte säga manipulerad!!
Avlyssnade telefonsamtal, har man ändrat tidpunkter i. I vissa fall finns det telefonavlyssningar som hänvisar till att det ringts från ett nummer varav numret som ringts upp är SAMMA nummer… Ja, det är bara en liten del av de brister som tas upp i utredningen!
Målen som min mamma och styvpappa ska upp i nästa gång i Hovrätten, beräknas dra igång i September. Befarar den och ser fram emot den på samma gång…!
Kommentarer överflyttade fårn Expressen:
Någons mamma-Någons dotter 