galler-3.jpg

Ännu en gästblogg läggs här in. Bloggen är inte daterad, men skrivs alltså av min mammas medfånge på Hinsebergs kvinnoanstalt. Jag lämnar här ordet fritt:

Ledningen driver oss till vansinne. 

Det kanske värsta som finns är att ständigt fråga och fråga och aldrig få ett svar. Jag skulle vilja likna det med att gång på gång stånga huvudet i väggen och förvänta sig att det ska göra mindre ont nästa gång. I tolvstegsprogrammet är det definitionen på vansinne. Så kort och gott är jag beredd att säga att ledningen driver mig till vansinne. Här på Hinseberg har förtroenderådet lagts ner och ersatts med något som kallas för gårdsråd. Det är ett forum ledningen har valt för att vi ska kunna ta upp viktiga och mindre viktiga frågor. T.ex. hur vi ska hantera våra sopor. Eftersom vi inte, som vanliga människor, kan ta soppåsen i handen och gå ut och slänga den, kan det ju vara en bra ide´om det finns en lösning på det. Tidigare hade vi en stor soppåse som vi la alla små påsar i och sen tog personalen med den på kvällen. Nu får vi inte göra det längre, därför kastas alla soppåsar innanför dörren och ligger där tills någon har ett ärende ut. Ni kan ju tänka er själva hur det luktar i våran hall. Det här är en av alla frågor vi sökt ledningen för att få svar på, utan framgång. Det är nämligen så att dom här gårdsråden har lyst med sin frånvaro i fyra månader nu. Det finns ett ordspråk som lyder:

Teori är när alla vet allting, men inget fungerar.

Praktik är när ingen vet någonting och allt fungerar.

På Hinseberg är dom två förenade; ingen vet något och inget fungerar. 

En av ägarna till denna blogg och jag bestämde oss för att en gång för alla sätta oss ner och skriva ner på papper exakt vad vi tycker och sedan skicka det till ledningen. Nedan ser ni resultatet.

Angående kommunikationen mellan ledningen och intagna 

”I maj hade i gårdsråd, där vi tog upp ett antal punkter som vi fortfarande nu i mitten av september inte har fått svar på. På samma gårdsråd blev vi lovade att gårdsråd skulle hållas varannan månad. Efter fyra månader har vi fortfarande inte haft något nytt gårdsråd. Vi har i stället bett personalen om möte varannan vecka för att kunna ta upp frågor som känns akuta. Efter tre sådana möten och sex veckor har vi fortfarande inte fått svar på några frågor utan hänvisas till hela tiden till ett gårdsråd som aldrig annonseras. Vi ifrågasätter om det är en medveten strategi från Hinsebergs ledning för att slippa ta sitt ansvar. Frågorna som vi vill ta upp är alltifrån små till större frågor som rör våran framtid. I behandlingen här på slottet får vi lära oss hur viktigt det är att planera och strukturera våran framtid för att kunna bibehålla vår nykterhet. Genom ledningens ovilja att redogöra för dom regler som finns och oförmåga att organisera vårdvistelse för dom kvinnor som redan är i utslussningsfas saboteras den intagnes möjlighet till ett nyktert liv.

Andra frågor vi velat ta upp med ledningen är av mer praktisk art. T.ex. hur sopförvaringen skall ske på avdelningen. Sedan Juni skapades nya regler som innebär att stinkande soppåsar med gamla tamponger, bindor och matavfall blir liggandes i korridoren utanför våra rum. Sedan tre månader tillbaka så lever vi på en avdelning som mer och mer liknar en soptipp. För att inte tala om vad en korridor full med sopor kan utgöra fr fara vid brand. Vi kommer därför att bifoga bilagor på dom punkter vi tog upp i maj och vid dom tre möten vi har haft med personalen här på slottet.

Vi är väl medvetna om att en del punkter är önskemål och förhoppningar från våran sida som vi kanske aldrig får tillgodosedda. Vi anser dock att ledningen måste visa sådan respekt att i alla fall ge oss ett svar på frågorna som ställts. Gårdsrådet är ju trots allt den kommunikationsform ledningen har valt att möta oss på. I vissa frågeställningar har vi fått löften om åtgärder men dessa har uteblivit och inte heller har vi fått någon förklaring på varför. Andra frågeställningar är av sån vikt att vi anser  att ledningen måste ta sitt ansvar och lösa dem. Alla vi som sitter här är införstådda med att vi gjort en kriminell handling och måste sona för våra brott. Vi på avdelningarna Ebba och Hedvig har gjort ett medvetet val att gå in i behandling för att kunna förändra våra liv till att bli produktiva medlemmar i samhället. Vår attitydförändring börjar på våra avdelningar. T.ex. så tilltalar vi och lyssnar på personalen med respekt. Därför är det en förhoppning från våran sida att vi också ska mötas med den respekten att vi i alla fall får ett svar.

Gårdsråd varannan månad, ärsliga svar på frågorna som tas upp där och hendling därefter. Vi önskar en bättre kommunikation med ledningen.

Med vänliga hälsningar Ebba & Hedvig.”

Personligen tycker jag att det var ett rättvist skrivet brev. Det känns inte konstigt att ifrågasätta ledningen då och då. det är trots allt dom som håller i våra liv just här och nu och även vår framtid (tänker på vårdvistelse m.m.)

Första reaktionen vi fick på det här brevet var positivt. Vi fick till svar att dom faktiskt uppskattade att vi på ett konstruktivt sätt tagit upp våra klagomål och lovade bättring. Som faktiskt sedan infriades. Tider för gårdsråd sattes upp och förväntningarna var höga från våran sida. Det första som hände på det där gårdsrådet var att vi fick skarp kritik för just ovanstående brev. ”Jag gillar inte tonen som ni använder” fick vi också höra. Jag som trodde att jag var på Hinseberg för att sona ett brott, inte för att bli uppläxad som en femåring. Det är inte så att jag hunnit bli lastgammal än, jag är trots allt bara 23 år, men uppfostring av Hinsebergs ledning är jag inte ett dugg intresserad av.

Annonser