maj 2010


Jag visste inte att det var omöjligt, så jag klarade det.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

Det finns två sorters människor. De som gör något och de som kommer efter och kritiserar.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Den som inte gör några misstag gör vanligtvis ingenting

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Vem är Lars Vilks? En stor konstnär, Sveriges hopp efter Carl Larsson, Anders Zorn eller Bengt Lindström. Nej, inte alls. Jag tillsammans med  många andra människor har aldrig sett ett konstverk av Lars Vilks. Är han då den kreatör som uppfann och skapade den första rondellhunden. Nej, inte alls det var någon annan kreativ person som skapade detta nyskapande fenomen.

Vem är då denne Lars Vilks som kallar sig konstnär och vars konst de flesta aldrig hört eller sett resultat av. Till för några år tillbaka var han för de allra flesta en helt okänd person och man kan absolut inte säga att han var en offentlig person. Så blev han då en kändis för sin rondellhund. Ja, inte för att han kreativt nog skapade rondellhunden, utan därför att han skapade en rondellhund som också var en karikatyr på Mohammed. Att genera och föraktfullt trampa på en stor grupp troende människor är alltså konstnären Lars Vilks stora bedrift eller ska vi kalla det verk. Nu blir Lars Vilks en kändis och också en offentlig person. Att han sen förvånas över att en stor grupp troende upprörs över hans ”verk” och gör det till en yttrandefrihetsfråga tycker jag bara handlar om Lars Vilks självcentrering. Det mest beklämmande är att  massmedia har tillåtit honom lansera den bilden. Det har blivit muslimerna som det är ”fel” på och inte Lars Vilks respektlöshet.

Många av oss har något andligt eller något vi håller av med stor respekt, något vi håller högre än oss själva, vår högre makt. Inte alla men väldigt många människor är vad vi till vardags kallar troende; New Age. muslimer, kristna, budister, judar… Ingen som har hittat något andligt vill att detta ska dras i smutsen, förlöjligas eller kanske ens förvärldsligas. I de allra flesta fall respekteras också detta mellan människor och mellan olika trosuppfattningar. Jag personligen är kristen men tror samtidigt att vi alla har bara en gud. Gud är en, men olika traditioner och kulturella skillnader har gjort att vi kallar honom vid olika namn. Jag har heller inga problem med att föreställa mig att Jesus var en man som kanske hade sexuella relationer, möjligen är spekulationerna kring han och Maria Magdalena sanna. Det finns också en bild som under senare år målats fram att han skulle ha varit homosexuell, kanske är det sant vad vet jag. Det stör mig inte och det är heller inget som upptar mig. Däremot skulle jag tycka att det vore fruktansvärt kränkande om Jesus framställdes som hund eller ännu värre om jag såg bilder där man avbildat honom i diverse sexuella aktiviteter. Min och flera andras Gudabild är ett andligt sökande. Vi söker det goda, någon att vända oss öppet och ärligt till. I det andliga ligger tro, som är synonymt med tillit. Det andliga ligger djupare än det världsliga  och är därför inte förkroppsligat. Det är kanske därför som jungfru Maria, Jesus moder framställs som just jungfru när hon födde Jesus. Det kan finnas ett behov av att renodla det andliga när vi i vårt dagliga liv är så fysiskt närvarande. Naturligtvis vet muslimer att Mohammed var en man med fysiska drifter (han hade ju för tusan fyra fruar) men de har inget behov eller vilja att detta visas upp och det borde respekteras. Muslimer vill för övrigt inte att Mohammed förkroppsligas alls genom avbilder och dylikt. Vilket inte borde vara så svårt att respektera. Denna sed att inte avbilda Gud har för övrigt också funnits i den kristna världen även om den traditionen inte längre är verksam.

Därmed inte sagt att jag tycker sex är något fullt eller att det är på något sätt förbjudet eller skamligt i de olika religionerna. Nej, men det är något annat  vi söker i religionen, det andliga. Och när vi väver in vår sexualitet i förhållande till vår religion är det vår egen vi bör belysa och inte våra andliga ledares sexuella liv och/eller utsvävningar.

Ett exempel som vi alla kan förstå. Vi vet alla att våra föräldrar har sex eller att de åtminstone har haft sex. Vi är ju alla det yttersta beviset för att detta har inträffat åtminstone en gång i deras liv. Jag har syskon så i mitt fall vet jag att det skett vid fler än ett tillfälle. MEN jag liksom de allra flesta av oss skulle ”hellre dö” än att sitta i en stor föreläsningssal tillsammans med massor av människor och se mina föräldrar avbildade i scener med avancerad sex, eller ens se dem avbildade i sexuella scener avancerade eller ej. Det är något med respekt för vår uppkomst och även andliga tillhörighet som vi vill behålla på ett andligt plan. Lars Vilks låt oss behålla den respekten för oss själva och andra. Det har verkligen inte något som helst att göra med yttrandefrihet det handlar om respekt. Om det lades ut nakenbilder på dig (fejkade eller ej) är det då en yttrandefrihetfråga eller ett personligt kränkande?

Ja Lars Vilks lyckades få ny publicitet när någon fanatisk grupp i USA planerade att döda honom. Tragiskt, men fanatism finns i alla trosuppfattningar. Ja, tyvärr behöver det inte vara religion för att skapa fanatism. Jag måste säga att jag tycker att Lars Vilks uppfattning om yttrandefrihet  är mer fanatisk än sund. Men Lars Vilks älskar att stå i rampljuset kan jag förstå för nu smider han nya planer för att skapa nya rubriker. Inte heller denna gång genom sin egen konstnärlighet (varför fortsätter han att kalla sig konstnär)  utan nu föreläser han om yttrandefrihet och passar på att samtidigt visa filmen ”Allah Ho Gaybar” – med nakna bögar i Muhammed-masker. Filmen har han inte själv skapt utan även här använder han sig av andra skapande individer. Filmen togs för övrigt bort från Youtub där den där ansågs alltför provocerande i sin respektlöshet.

Det som förvånar mig mer är att  Uppsala universitet ”lånar” ut sig till dessa ändamål. Om de nu vill ha en föreläsning om yttrandefrihet bör det finnas många andra som kan belysa den frågan och vikten att använda sin yttrandefrihet med respekt för andra människor. Helt nyligen blev tex Janne Josefsson utslängd från kommunalhuset i Göteborg när han i Uppdrag granskning gjorde ett program om mygel och korruption. Exempel på hur yttrandefriheten förbjuds eller försvåras i viktiga frågor både nationellt och internationellt  är otaliga. Så det är med stor okunnighet, som inte kan förväntas av ett så stort universitet som Uppsala, att de låter en så självcentrerad person som Lars Vilks göra sina kränkningar och respektlösa agerande till en yttrandefrihetsfråga. Universitetet bör vara mer seriös än så, och låta föreläsare som har något viktigt att förmedla belysa vikten av yttrandefrihet. Det är ju trots allt där som den kommande eliten i vårt samhälle utbildas. Yttrandefrihet är väl i hög grad rätten att informera, debattera och försvara sina åsikter i ett samhället och inte rätten att kränka individer och grupper av individer.

Jag försvarar på inget sätt det hot eller våld som Lars Vilks utsatts för. Jag kan inte ens tycka att han förtjänar det. Jag anser att Lars Vilks i sitt icke skapande som konstnär inte förtjänar någonting alls, minst av allt den publicitet som skapats kring hans person. Helst av allt önskar jag att han får falla tillbaka till den anonymitet han kommer ifrån. Jag tror att om muslimer önskar att visa hur illa de tycker om den respektlöshet som Lars Vilks utsätter dem för gör de det  bäst genom att helt negligera honom. När Lars Vilks väljer att visa den film han blivit attackerad på grund av är det just det som är hans önskan att väcka uppmärksamhet. I hans fall gäller nog att hellre negativ och till och med smaklös uppmärksamhet än ingen alls. Så vill man ”straffa” Lars Vilks ge honom ingen uppmärksamhet, förpassa honom tillbaka till tystnaden. Jag googlade på Lars Vilks och där fanns bara information om den uppmärsamhet han lyckats få genom sitt förlöjligande av profeten Mohammed och inte ett verk, inte en kommentar eller en bild av ”konstnären” Lars Vilks så jag tror att han hör bäst hemma i den anonymitet han kommer ifrån. /Någons Mamma

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Du ska inte skaka hand med knuten näve

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Idag fick jag en kommentar av alkolistbloggen. Den var okey och jag  hittade  en ny blogg som jag kommer att följa.  Den påminde mig mycket om den där första tiden som drogfri. Då man funderar mycket över det som varit och känner osäkerhet för framtiden. Nykterheten ses som en svårighet och man är problematiserande  inför allt. Livet handlar om många måsten och ännu fler inten. Det är vad många kallar de vita knogarnas kamp. Jag måste vara nykter, jag får inte dricka, jag måste gå nykter på festen, jag får inte misslyckas, måste sluta tänka droger, får inte längta efter ruset… Det blir en fixering där alla tankar väcker negativa känslor.

Låt mig ta ett begripligt exempel ”Om en överviktig bestämmer sig för att banta och därmed tänker nu får jag inte längre äta det jag tycker om, jag måste äta mindre, jag måste motioner… Då är h´n redan full av negativa tankar som tynger ner känslomässigt. Känslan av att förlora något får fokus och det är troligt att det växer fram känslor av misslyckanden från alla tidigare försök att gå ner i vikt. Om tankarna riktas mot något positivt är det lättare att bryta dåliga vanor. Nu ska jag börja äta hälsosamt och vad härligt att jag börjat promenera på morgonen. Tankarna är positiva och föder hoppfulla känslor.”

Att se på sitt nya drogfria liv som något positivt är en del i tillfrisknandet. Om man ständigt går och suckar över att man inte kan berusa sig och ser med avund på alla som tar sig en fest gör man sig själv en otjänst. Det är viktigt att kunna se på allt fantastiskt som ett nyktert liv ger. Idag är jag närvarande i mitt egna liv. Idag behöver jag inte ljuga eller lägga ut dimridåer för ett liv som jag skäms för. Idag kan jag ta hand om mina egna behov och är inte styrd av det destruktiva i mitt liv. Idag kan jag välja vad jag ska göra, vem jag ska umgås med. Jag vill arbeta, ha ett boende, vara närvarande med min familj, välja vänner jag trivs med, jag har har platser jag vill uppleva och saker jag vill göra. Jag lever utifrån de moraliska uppfattningar jag har och behöver inte längre leva efter konstruerade livslögner för att stå ut med mig själv. Ja det är nog den största vinsten att slippa ljuga för sig själv och för min omgivning. Beroendet är en sjukdom men det finns möjlighet att tillfriskna. Ju längre man kommer i sitt tillfrisknande ju mer ser man möjligheter och vinster. Drogen och ruset är inte längre ett alternativ. För att komma dit måste man vara villig. Villig att se vad droger och kriminalitet har kostat, villig att ta emot hjälp och villighet att se vinster istället för förluster. Och vinsterna finns där. Idag har jag ett jobb. Ett jobb där det finns härliga människor runt mig, jag tycker ju människor är de mest intressanta som finns. Det är också ett jobb där jag får jobba praktiskt och organisera arbetet. Det är något jag också tycker om, för övrigt anser jag att organisering är en av mina starkaste sidor. Att jag har ett arbete efter så många år utanför det ”verkliga livet” och med ofullbordad strafftid är bara det ett under. Det finns vinster och det är så viktigt att vara tacksam över dem. ”En tacksam narkoman är en nykter narkoman”. När man är nynykter är det så lätt att fastna i alla svårigheter. Det är bra att bli påmind och minnas varifrån man kommer. Det ger också ett perspektiv på hur mycket som skett med mig sen den där tiden på häktet. Då var jag en person med lite hopp om framtiden och full av alla svårigheter och så full av skam över mitt liv att jag aldrig trodde att det skulle vara möjligt att prata om det. Idag har även det mest smärtsamma fått ord. Jag har vågat vara öppen  gentemot mina barn. Att vara ärlig och öppen mot dem och mig själv är som sagt den viktigaste vinsten och värt oändligt mycket. Idag lever jag närmare den jag vill vara och kan därför tycka om mig själv. Jag har fått hjälp av 12-stegsprogrammet och mötena är  en viktig del av min nykterhet. I tillfrisknandet finns vinsterna, möjligheterna och ett helt liv att leva. /Någons mammaLäs även andra bloggares åsikter om , , ,

Om man får ändan ur vagnen behöver man inte ta sig själv i kragen” (okänd)

Läs även andra bloggares åsikter om ,