juli 2006


Vi har ju alla olika syn på rättssystemet. Jag kan ju inte heller direkt påstå att jag är helt objektiv.

Jag säger inte heller att narkotikabrott är acceptabelt, eller ens en bagatell.

Men för mig är det inte rimligt att min mamma och styvpappa är dömda till sju år var, medan Bobbys mamma och styvpappa fick tio år var, för att ha plågat ett försvarslöst barn till döds.

Inte heller står det i proportion till vad Hagamannen blivit dömd för, d.v.s. 10 år för flera (är det sex?) grova våldtäkter, för att inte tala om allt VÅLD han använt vis dessa tillfällen…

Jag tycker inte det står i proportion om man jämför våldsbrott med andra brott, det kommer jag helt enkelt inte ifrån…!

Överflyttade kommentarer från Expressen:

Skrivet av Någons dotter-Någons mamma den 30 jul 20:33   |   Redigera
Tillhör kategorierna: Om brottet, Att vara anhörig

Kommentarer

Inlägget har 6 kommentarer

Fick inte Hagamannen 14 år

Anmäl
Skriven av Miss Borderline den 31 jul 18:41   |   Radera
eller är det jag som minns fel?! 14 år är ju annars ett exeptionellt högt straff för den typen av brott. Och är det tio år är det ändå ovanligt mkt för den typen av brott. Vilket han bara ska ha!! Kram 🙂

Jo, ser nu i Expressen

Anmäl
Skriven av Miss Borderline den 31 jul 18:46   |   Radera
att jag minns rätt, 14 år fick Hagamannen, och det måste anses som ett högt (och rimligt) straff tycker jag. Problemet är att inte fler döms enligt den straffskalan, tror han kan komma att få sänkt straff i Hovrätten om han öveklagar faktiskt.

Allt är relativt…

Anmäl
Skriven av Mrinda den 1 aug 17:21   |   Radera
7 år är ju väldigt lång tid. Vi får väl se hur överklagandet går.

Himla svårt

Anmäl
Skriven av pantern den 1 aug 18:01   |   Radera
och det klart Du är partisk. Vem skulle inte vara det.Själv är jag ju partisk när det gäller att ömma för ”knarkarjävlarn” som du vet.Hoppas att överklagandet får önskat utfall för Er. Snart september, följer dej på vägen. Kram på Dej

Det låter inte logiskt

Anmäl
Skriven av Efter-regn kommer sol den 1 aug 23:24   |   Radera
Men huvudsaken är att du och dina barn kommer i en lugnare fas i livet! styrkekram klarakajsa

Jag förstår dig så väl

Anmäl
Skriven av Sunnyb den 22 aug 16:06   |   Radera
Min egen pappa satt ju i fängelse innan vi möttes.Han var pedofil. Men han var oxå min ende anhörige.Värst var nog alla de år som jag liksom gick o höll andan:Har han begått nya övergrepp och vad gör jag då? Först när han blev invalidiserad kunde jag andas ut. I ditt fall så kommer detta att bli en parentes i ditt liv! Kramar Sunny http://pedofilensdotter.blogg.se/

I Torsdags var det första besöket jag gjorde när jag fick träffa mamma alldelens ensam. Helt ensam. Inga syskon, inga barn, ingen polis…

Jag hade mamma för mig själv, i en hel timme. Jag kunde prata fritt med henne. Vi talade om gripandet, om rättegången, om domen, om familjen och om oss.

Vi pratade och skrattade. Hon är lite sänkt just nu. Tror nästan lite likgiltig. Jag berättade dock om mitt ”detektiv-arbete”. Berättade om alla papper jag lämnat in till inlämningen på häktet innan besöket. Om vad jag funnit. Om vad jag skrivit till hennes och styvpappas advokater. Jag tror det tände henne lite. Gav en liten glimt av hopp…

I morse ringde hon, hade läst allt! Hon HADE blivit tänd av mitt ”advokat-arbete”. Hon talade om att skriva en insändare, sa att hon redan börjat. Men hon berättade också att det varit svårt igår att bli kvar i häktet när jag gick. Det är alltid svårt att lämna, men när jag lämnade i Torsdags, så kändes det liiite lättare än tidigare för mig. Men för henne var det visst väldigt svårt. Hon sa att hon kände saknaden av mig så starkt när jag gick…

Någon timme efter att mamma ringde, så ringde också styvpappa. Han kallade mig för ”advokaten”. Han hade också fått in och läst både brevet till hans advokat och alla bilagor jag skrivit! Han lät hoppfull. Samtidigt spårade jag en aning bitterhet, något jag inte hört från honom tidigare. En misstro till hela systemet som jag vet att han inte haft förut!

Han berättade att en av de andra åtalade bett att få byta advokat, men blivit nekad! Jag trodde inte att man KUNDE bli nekad att byta advokat, särskilt inte när man inte valt sin advokat själv i första hand…

Det är förresten mycket jag inte kände till innan detta skedde i vårt liv. Jag trodde att med en rättsstat så skulle man känna sig trygg på systemet, inte att man skulle känna rädsla.

Nästa rättegång; Hovrätten beräknas bli av i September…

Överflyttade kommentarer från Expressen:

Hej,

Anmäl
Skriven av Bloggerlina den 30 jul 13:06   |   Radera
var ett tag sedan jag var inne på din blogg och läste. Men har läst nu. Rörs av olika känslor hela tiden. Och du skriver väldigt bra. Och nu försvann allt jag skulle skriva till dig. Vill bara tala om att jag tänker på dig och din familj. Kram Bloggerlina

Man kan ju tycka

Anmäl
Skriven av Miss Borderline den 30 jul 16:15   |   Radera
att det är advokaterna som ska göra advokatarbetet och inte du…..men tyvärr är det nog ofta så, advokaterna lägger inte ner så jäkla mkt krut på sina klienter. Nej, att byta advokat ”hux flux” är inte så lätt som man kan tro. Ja nu hänger det nog på att hovrätten ser luckor i åklagarens framställan för annars kommer nog straffen kvarstå……läste om ett par som fått 4 år vardera för hantering av 76 gram heroin, så straffskalorna är nog höga. Ja det är mkt man inte vet och framförallt inte förstår när det gäller vårt rättssystem!! Men nog är det ruttet många gånger. Sänder styrkekramar och hoppas verkligen advokaterna tar del av det du kommit fram till och inte känner sig ”trampade på tårna”!!

Jag håller på dig……

Anmäl
Skriven av magnolia65 den 30 jul 22:26   |   Radera
Jag ser att du har ett ”driv” i dig nu, det är bra. Undrar hur många häktade som har sådana närstående som du och jag, som kämpar oss blodiga mot ett system som är helt ofattbart. Jag trodde på vårt rättsväsen, men bara det att nämdemännen sitter helt öppet och sover under rättegången. Jag trodde att jag skulle ”gå i taket” när jag såg hur de satt och riktigt tappade huvudet innan de med ett ryck satte sig upp igen. Detta är Våra skattepengar!!! Hade jag somnat på mitt jobb så hade jag fått gå med omedelbar verkan. Eller den tilldelade advokaten som två dagar innan rättegången säger ”Jag har inte satt mig in i fallet än”. Själv har jag fått ta det lite lugnt nu för alla som jag behöver prata med är på semester. Var rädd om dig. Jag tänker på dig

Svar till Magnolia65: Ja, domen har du, eller vem annan som helst rätt att få ut, men den brorsan hämtade ut i Tingsrätten kostade 200 kronor.

Den jag har just nu har jag lånat av mamma, men ska lämna tillbaka den i morgon vid besöket, så jag har skannat in hela på datorn, för att ha den kvar och kunna fortsätta gå igenom den.

Jag har i alla fall funnit väldigt mycket oriktig information, d.v.s. faktafel, i domen, och jag har även funnit mycket ”bevis” för att det är direkta faktafel, delvis på internet, så mitt ”detektivarbete” kommer att fortsätta!

Kommentarer överflyttade från Expressen:

Ordning

Anmäl
Skriven av pantern den 27 jul 20:58   |   Radera
på besöks tiderna hoppas jag Du fått nu. När blir det ”flytt” till anstallt?Eh det kanske redan är klart. Vilket fall så ha det gott med mor din i morgon. Kram till Dej. Ps. Hälsa mamma.Ds

Det är skönt

Anmäl
Skriven av malde den 28 jul 13:20   |   Radera
att läsa att du är på ”hugget”! Det är också skönt att se att du skriver mindre, då det verkar som om du mår bättre. Många och stora styrkekramar till dig och lycka till i ditt detektivarbete och att du får gehör för dessa faktafel. Må så gott!

Kikar in

Anmäl
Skriven av Miss Borderline den 28 jul 17:11   |   Radera
med peppkramar :))

Ja, vi fortsätter kontakten, jag, mamma, styvpappa, alla andra berörda i familjen. Vissa dagar är svårare än andra, men de flesta travar på…

Jag har släppt känslan av att stå med ”bakbundna händer” och att inte kunna göra något nu. Känslan av att vilja ”slåss” för mamma och styvpappas rättigheter har inte bara växt, utan det ger mig styrka, luft att andas och kampvilja just nu!

Jag har fått den skriftliga domen, hinner tyvärr inte gå igenom den förrän på Söndag, men då ska jag göra det. Jag vet redan en del som står i den, och att det finns konkret felaktiga uppgifter och fakta i den, som jag hittat ”bevis” för, bl.a. på internet.

När jag gått igenom domen, ska jag sätta mig och skriva ut det som kan användas som bevis, för att sedan lämna vidare till advokaterna.

Denna känsla av ”fighting spirit” är mycket mer konkret och mycket mindre destruktiv. Den ger mig livsvilja!

Jag ger inte upp…!

Överflyttade kommentarer fårn Expressen:

Låter lovande.

Anmäl
Skriven av pantern den 23 jul 19:59   |   Radera
Full fart på Dej med andra ord! Det är säkert mycket lättare att ha något att sätta tänderna i än att leva i ovisshet. Jag önskar Dej lycka till med ”advokatjobbet”, och följer dina vedermödor här på bloggen. Kramar till Dej

Ja att man

Anmäl
Skriven av Miss Borderline den 24 jul 18:05   |   Radera
aktivt kan göra nåt (iaf försöka) än att bara sitta maktlös som i ett vakum och inget vet och inget kan göra måste ju kännas lite bättre iaf. Skickar massa kämparkramar!!!

Du kämpar på…

Anmäl
Skriven av magnolia65 den 25 jul 11:17   |   Radera
Visst är det skönare när man är inne i en sådan period, än i de andra faserna! Kan väl inte påstå att jag befinner mig där just nu, men den brukar återkomma med jämna mellanrum. Kan vem som helst få ut domen? Tänkte isåfall skaffa min sons, för hans rättegång var också full med felaktigheter med ett otroligt högt straff (inte som din mammas, men….) för gärningen. Inte ens de andra internerna, där han sitter, kan förstå hur han har fått det straffet. Tänker på dig.

Ingen i familjen verkar ha smält domen ännu… Alla verkar vara lite nere. Inte så nere och deppade och frustrerade som vi var under isoleringstiden, men lite som man ”tappat” en del.

Mamma och styvpappa verkar humöret gå väldigt upp och ner för. Första dagen var mamma väldigt ledsen och nere, men sedan blev hon mer ”arg” när hon läste motivationen på domen. Jag är glad att hon är mer arg än ledsen, även om jag förstår att humöret pendlar väldigt.

Vi andra försöker hålla modet och hoppet uppe! Det är allt vi kan göra just nu… Det kommer bättre dagar, men det har också funnits sämre…!

Överflyttade kommentarer från Expressen:

Kämpar

Anmäl
Skriven av Vendettanbettan den 18 jul 11:59   |   Radera
Du é en kämpe, din mamma oxå 😉

Hej

Anmäl
Skriven av pantern den 19 jul 08:21   |   Radera
har läst ikapp mej på din blogg. Tycker straffet blev ovanligt långt men såklart överklagar ni. Har bekanta där kvinnan helt tog ansvar för ett liknande brott. Hon blev dömd till behandlingshem, han till 18 månaders fängelse, så din mor har nog, tyvärr, rätt i att kvinnor kan…Inte. Kram på dej.

Kikar in

Anmäl
Skriven av Miss Borderline den 20 jul 15:55   |   Radera
och ger lite styrkekramar!!!

Vill bara göra ett kort tillägg: Under de fyra månaderna av häktning och mängder av förhör med styvpappa, så har han felaktigt fått informationen att det rör sig om 1,5 kilo. Under rättegången talade man om ”de 150”, som han inte fäste sig så mycket vid.

Först vid hans och mammas första samtal efter rättegången insåg han att det gällde 150 gram. Han ringde till mig direkt efter då han fortfarande var i chock. Det är ju trots allt liiite skillnad!

Medflyttade kommentarer från Expressen:

Tyvärr gör det nog ingen skillnad

Anmäl
Skriven av smålandsindianen den 15 jul 00:10   |   Radera
Fast både du o jag tycker den är helvetisk stor,, Kram på dej o tänker ofta på dej, ha det gott, O god natt

Precis!

Anmäl
Skriven av Någons dotter-Någons mamma den 15 jul 00:30   |   Radera
Men det borde göra en himla skillnad för att se hur ”inblandad” han är…! Kram tillbaka!

När det gäller straffskalor igen, så vill jag citera en bit av mammas senaste brev, som jag tycker är väldigt talande för hur man dömer straff. Med tanke på att min mamma och styvpappa nu är dömd till sju års fängelse, vilket vi inte visste när hon skrev detta brev, men det gör ju brevet hon skrivit ännu mer aktuellt:

”Den Kinesiska som tillsammans med sin man har rövat bort minst 13 barn från Asylförläggningar i Sverige och Norge sitter här med oss.

Inget av barnen har kommit till rätta. De var mellan 8-12 år och är sålda över hela Europa, Gud vet till vad?

Det är så skrämmande! Och nu ska du få höra hur mycket de har dömt henne till: 2 år och 2 månader!! Kan du tro att det är sant? 13 barn som hon kanske sänt iväg till ett livslångt helvete! De har ju inte varit så behjälpliga att finna igen barnen, när polisen inte har funnit igen ett enda av dem. Man kan ju tänka sig att de skulle ha fått förmildrade omständigheter om de hjälpt till att finna barnen. Så min teori är att har skickat barnen till ett sånt helvete att om de uppdagas straffas de hårdare. Hon har det inte så lätt här och skall inte ha det heller. Ingen pratar med henne. Och de flesta av oss svarar henne inte ens när hon försöker prata med oss. Det är faktiskt så att de flesta av oss är Kriminella här (en och annan narkotikadömd är faktiskt oskyldig!) men de flesta av oss är som sagt kriminell. Men att vara kriminell innebär inte att vi saknar moral.

Personligen anser jag att domstolarna (är väl lagliga när de omsätter svensk lag) men är fullständigt omoraliska då de dömer vissa så hårt och andra som den kvinnan knappt får ett kännbart straff. Vad är det för rättbisa? Är det så konstigt att t.o.m. vanligt folk tappar respekten för svensk lagstiftning?”

Länkar här till en debatt ang. bl.a. Narkotikabrott som ett antal Advokater skrivit: Oskyldiga döms till fängelse. (Du kan klicka på länken) 

 I denna artikel gäller det också sexualbrott, och vad jag förstår har det vid upprepade tillfällen framkommit att dömda för just Narkotikabrott och Sexualbrott har visat sig vara helt oskyldiga. Det är naturligtvis ett misslyckande för ett land som vill kalla sig rättsstat.

Att vara emot narkotikabrott och sexualbrott är ju inte det samma som att vilja sätta oskyldiga i fängelse. Eller hur?

Av det jag följde på mammas och styvpappasrättegång, är jag övertygad om att det är många som idag sitter inlåsta i Svenska fängelser oskyldigt dömda för Narkotikabrott.

Till skillnad från andra typer av allvarliga brott, så krävs inte ens konkreta bevis, det kan helt enkelt räcka men en halvdant genomtänkt indicierkedja.

Min mamma skulle ändå suttit där hon sitter, men min styvpappa hade definitivt inte suttit där idag, om det krävts andra bevis än telefonavlyssningar, där man gjort sina egna tolkningar!

Lägger här in kommentarer från när bloggen låg på Expressen:

OM

Anmäl
Skriven av Miss Borderline den 15 jul 16:56   |   Radera
kinesiskan kommer till Hinsan (som är det ”hårdaste” kvinnofängelset) så kommer hon få så mkt spö så att hon inte kan stå å gå! Ja nån rim å reson ang brott å straff finns inte…….jag är en ganska hårdhjärtad jäkel när det gäller vissa typer av brott och människor och skulle på ett sätt inte haft nåt emot dödsstraff, MEN så länge risken finns att en oskyldig döms (och den risken finns ju ALLTID) så kan man inte ha dödsstraff……är man oskyldigt dömd till fängelse kan man släppas ut, men har man avrättats oskyldigt så kan man inte bringas till liv. Många sitter oskyldigt dömda både i vårt land och i övriga världen, liksom många skyldiga går fria förvisso……inte enkla frågor, hur man än vänder å vrir på det! Kram:))

Nästa sida »