I Februari 2006 häktades min mamma och styvpappa, vilket blev en stor chock för hela familjen! Den här bloggen startade jag två dagar efter gripandet och här kan ni följa oss under den svåra tid som varit och fortfarande är. Jag skriver bloggen dels för att bearbeta mina egna känslor, men också för att ge en bild av min mamma som inte stämmer överens med den bild man normalt har av en ”kriminell”. Jag vill också öka förståelsen för alla som blir drabbade av ett frihetsberövande. Jag försvarar dock inte kriminalitet. Min blogg baseras på det känslomässiga. Tack för allt stöd jag får av er som följer mig!
Tillägg 1: 5/1-07 Sedan några månader tillbaka så bloggar även min mamma här. Hon sitter i nuläget på Hinsebergs kvinnoanstalt och sänder bloggarna till mig via brev, som jag sedan lägger in i bloggen. Så vi samsas idag om bloggen och när mamma skriver så framgår det tydligt, de övriga bloggarna är det fortfarande jag själv som skriver!
Tillägg 2: 8/4-09 Sedan Juli 2008 är min mamma överflyttad till anstalten Färingsö, utanför Stockholm. Sedan sensommaren 2008 har även hennes permissioner kommit igång. Både mamma och jag fortsätter uppdatera i bloggen, även om vi inte skriver så ofta, så uppdaterar vi när det finns anledning till det. Den 23/2-09 hade min mamma suttit frihetsberövad i tre år.
Tillägg 3: 13/2-2010. Sedan några månader tillbaka har min mamma vårdvistelse och befinner sig alltså ute i samhället, fast med en hel del översyn och ”kontroll”. Sedan några veckor tillbaka uppdateras den här bloggen framför allt av henne. De inlägg och kommentarer hon skriver undertecknas med /Någons mamma och de som jag (dottern) skriver undertecknas med /Någons dotter, för att det ska vara lätt att se skillnad på vem som skriver. Den 23/2 2010 är det fyra år sedan min mamma greps och frihetsberövades. Hon står ännu under kontroll av Kriminalvården.
Tillägg 4: 27/10-2010. Sedan i Söndags (24/10-2010) är min mamma villkorligt frigiven efter att ha suttit av det brukliga 2/3-delar av sitt straff. Hon hade då suttit av fyra år och åtta månader. Min mamma söker eget boende och arbetar heltid och en del ideellt. Hon fortsätter med möten för sitt tillfrisknande efter gjord behandling. Vi har en god relation och vi fortsätter att jobba på att den ska vara öppen och ärlig, uppriktig och genuin. Jag tycker vi har kommit mycket långt. Jag har aldrig försökt ursäkta hennes brott och det har inte hon heller, men min kärlek och tillgivenhet mot henne har aldrig sviktat och jag skiljer på brottet och människan bakom brottet. Däremot kan jag idag se, när jag läser om första tiden i den här bloggen att jag var i förnekelse, framför allt när det gäller min mammas tidigare missbruk. Det är skönt och har säkert hjälpt mig mycket att hon själv erkände sitt brott och har stått för att hon ville ta konsekvenserna av sina handlingar och sitta av sin dom. Att hon dessutom jobbat hårt för att förändra sitt liv och välja att leva utan droger, har säkert förbättrat våra förutsättningar avsevärt. Jag känner tacksamhet. Sanningen och viljan att förändras är en befrielse!
Någons mamma-Någons dotter 
05 Dec 2006 at 15:54
Jag skulle hemskt gärna vilja komma i kontakt med dig via mail. Är det möjligt? Min mailadress finns med i den här kommmentaren.
05 Dec 2006 at 15:55
hermann.dill@gmail.com
08 Dec 2006 at 19:23
Mer än det här-Hermann: Har mailat dig min mailadress, men inte fått något svar. Om det blev något fel så är min mailadress som följer: souldeeps@gmail.com
22 Dec 2006 at 08:02
Vilen ”under skinnet” blogg du skrivit.
tack för att du orkar dela detta med oss.
Har försökt värja mig mot det allra svåraste, men det går inte- dina ord går in under skinnet….
En stor varm julkram och en välsignad jul – trots allt
02 Feb 2007 at 13:45
Jag har läst din blogg ett bra tag nu och skulle vilja lägga in den som blogroll på min egen blogg. Är det ok för dig?
21 Feb 2007 at 15:15
Hej! Tänkte skicka en manuell trackback till dig: http://www.kriminologi.se/?p=101
21 Feb 2007 at 17:50
Michaela Dutius Söderström: Tack för en fin kommentar!
Jan-Erik: Självklart är det ok.
Amir Sariaslan: Spännande!
22 Mar 2007 at 15:03
Ibland stöter man på bloggar som spelar mindre roll. Ibland stöter man på dem som spelar större. Som nu. Tack. Önskar er allt gott världen kan uppbringa!
01 Maj 2007 at 23:52
Hejsan.
Rolig grej ni ha gjort av eländet, med att skriva blogg. Skriva är alltid bra när man försöker få känslor på plats. Jag fortsätter väl lite till med min blogg, och för att försöka ge en inblick i KVV verksamhet. Lycka till du och din mamma!!maila gärna om det är nåt, eller inte är nåt.
16 Jun 2007 at 14:54
Hej!
Hittade er blogg av en slump och det är jag väldigt glad över…jag fastnade med en gång.Så nu ligger den under mina favoriter.
Ni skriver så fint båda två…det gör ont när man läser vad ni skriver…det är gripand…det är så otroligt stark av er att dela med er av detta ni går igenom!
Kämpa på låter så tamt,men jag menar verkligen det…tänk så många andra ni hjälper genom denna blogg.
Jag kommer tillbaka och till dess sänder jag många tankar,styrka och tacksamhet till er båda!
Hoppas solen lyser på er,
mvh Tessan Johansson
30 Jul 2007 at 11:47
Jag hör till en av de som fastnat fullständigt.
Tack för att ni delar med er av era liv och ger andra läsare insikt i någonting som kan vara väldigt främmande.
03 Okt 2007 at 15:13
Även jag är en hederlig människa.
Jag har varit bevisplanterad och protokollmanipulerad. Ingen har försökt skaffa fram den tekniska bevisning som
skulle styrka mina anklagelser mot polisen.
När ingen lyssnar så blir man hatisk, och frustrationen och maktlösheten förtär en inifrån. Min advokat är en ”polishjälpare”.
Jag föraktar bristen på rättssäkerhet i Sverige, samt allmänhetens sjukliga tilltro till rättsväsendet; för att inte tala om hur Svenska medier slickar arslet på ”De duktiga poliserna”. Hatet kommer att tvinga mig bort från det här landet.
Vänliga hälsningar.
11 Jul 2008 at 02:42
fyrtbpceh rmcxf wdfj fpyw jqcouea puea zcjymuxil
04 Okt 2008 at 11:32
Har nyss hitta din blogg. Ska genast sätta igång att läsa. Tack för att ni delar med er!
08 Okt 2008 at 08:09
Hittade hit när jag sökte på google efter något som kan lysa upp min mammas vardag. Det du gör är väldigt fint, det är förstås bra för dig som ni alla säger. Men jag tänker på att jag tror det du gör ger din mamma en enorm styrka!
Min mage knöt sig när jag läste era inlägg för jag vet en flicka som ha det precis samma, fast hon är många år yngre än du. Och jag ska en dag visa henne och läsa för henne vad du skrivit och gjort!
Varma kramar C
17 Okt 2008 at 00:46
Jag hittade hit för några månader sen, och har sen dess läst bloggen och alla dess inlägg om och om igen. Har nog gått igenom allt minst tre gånger. Helt enkelt för att jag blir så gripen av hur du och din mamma skriver.
Jag känner en kvinna som också hon har suttit på Hinseberg, men hon har inte riktigt velat prata om hur det var där, och jag förstår henne. Det är inte lätt att förklara för en utomstående hur livet på anstalt är, och få någon att förstå. Men så som din mamma skriver så känns det nästan som att jag kan ”ta på” hennes beskrivningar.
Det känns ända in i hjärtat, de ord ni förmedlar här. Och jag förstår hur jobbigt det måste vara att inte veta när ni kan ses nästa gång, när hon får nästa permission, när hon till slut kommer ut i frihet. Men det är som du skrev någonstans i bloggen – varje dag som går är en dag närmare frihet.
Tack för att jag har fått läsa, tack för att ni väljer att dela med er av denna svåra tid i livet. All styrka och värme till er.
07 Apr 2009 at 11:41
Hejsan!
Vi är en grupp på fem personer som ska göra en b-uppsats om kriminalvården och specifiera oss på kvinnor i fängelse. Det hade varit väldigt intressant att komma i kontakt med er. Vi går alla sociologiprogrammet på Högskolan i Halmstad.
Hoppas höra ifrån er snart!
MVH
Lovisa m.fl
27 Jan 2010 at 10:31
Hejsan… jag är en ung tjej (17) som blev väldigt rörd av din text. Sen bara några veckor tillbaka sitter min pappa i fängelse, och det som familjen gått igenom har varit otroligt jobbigt. Det är skönt att veta att det finns fler därute som sitter i samma sits! Det känns som att det är så tabubelagt att prata om sånt här, speciellt då det känns som att ingen kan tro att något sånt här kan hända en. Jag hittade din blogg av en slump, men det var bra! Ursäkta att det blev ett så långt inlägg nu, jag behövde bara skriva av mig. Tack!
Ifall du vill prata mer: Imonai_Jpn@hotmail.com
27 Jan 2010 at 22:23
Hej Lina! Det är bra att du hittade våran blogg. Sköt att du kan läsa om andra i liknande situation som du och din pappa. Det är svårt när det händer och som du säger ämnet är tabubelagt. Men du väljer utifrån dina behov om du vill prata om det öppet eller ej. Väljer du att inte vara öppen på det som händer är det nog bra om du hittar någon du kan prata öppet med. Det är inte okey att du med din ungdom ska bära all den här smärtan och oron ensam. Ofta är det bättre att ha någon att prata med som inte är lika inblandad som du, alltså med någon utomstående. Och en viktig sak det bästa du kan ge dig själv och din pappa är att fortsätta leva dit liv. Det är han som sitter i fängelse och inte du. Lev ditt liv och låt han ta ansvar för sitt. Tro mig om du begränsas alltför mycket pga det som händer honom blir hans skuld och dåliga samvete värre än själva fängelsestraffet. Ta hand om dig. Kram
20 Maj 2010 at 13:32
Hej! Vilken bra blogg ni har.
Vi är en grupp studenter på mittuniversitetet i östersund som ska göra en redovisning om problematiken med att komma ut från anstalt. Vi tyckte att det fanns bra och känslomässiga förklaringar om hur livet efter fängelset kan se ut och undrar därför om vi i vår redovisning får läsa ett utdrag från er blogg? Svara gärna till min mail och hör gärna av er om ni har frågor? Tack!
20 Maj 2010 at 15:33
Javisst använd gärna delar av de texter ni vill. Lycka till med studierna. Kram /Någons mamma
13 Jul 2010 at 09:37
hej!
har läst på bloggen lite grand, jag kan förstå din situation trots att jag är en av dom drabbade av krminalitet och våld.jag har inte sett vad din mamma blev dömd för men 4 år då har man gjort grova brott. men jag hoppas det går bra för dig o din mamma ändå. men kom i håg allihopa det finns alltid ett offer som blivit knivhuggen/rånad/skändad/inlurad i missbruk bakom varje ”oskyldigt dömd”
06 Aug 2010 at 15:25
Finns det möjlighet att få din privata mail?
MVH/Alex
15 Aug 2010 at 01:32
Har precis hittat er blogg och ska börja läsa den ordentligt. Ville bara skriva att jag har en son som sitter på ett långt straff och att jag har velat haft kontakt med andra som har anhöriga i fängelse. Började skriva i min blogg då han hamnade i häkte och även jag använder den för att skriva av mig mina tankar och känslor.
21 Aug 2010 at 20:25
Har inte mycket att säga till tröst. Men säg till din son att ta emot den hjälp som erbjuds. Det är lätt att hata fängelset så mycket att man blir blind för de små positiva saker som man faktiskt kan få till hjälp. Håll ut det finns ett annat liv på andra sidan murarna. Någons mamma
06 Okt 2010 at 14:49
Hej,
Jag skulle hemskt gärna komma i kontakt med dig, har du lust att mejla mig?
Hälsningar Sara
19 Dec 2013 at 08:49
Jag skulle vilja komma i kontakt med dig gällande en artikel. Kan du mejla mig: frida.funemyr@gmail.com
HÖR AV DIG!!!
09 Apr 2014 at 14:48
Hej! Jag är en tjej vars sambo ställde in sig idag för ett två årigt straff. Jag undrar om man kan komma i kontakt med dig eller någon av er här på sidan på något sätt? Jag känner att jag skulle vilja ha någon att prata med då ingen i min närhet vet något och inte finns det någon anhörigjour ihäller där jag bor.