Det känns så bra med en ny portal att skriva på, att jag redan känner hur skrivlusten återkommer! Men det tar ju ett litet tag att uppdatera alla de gamla bloggarna och få dem på rätt plats i denna. I dag pratade jag i alla fall med mamma en stund. Hon berättade att hon gett bloggadressen till Häktesprästen (heter det kanske fängelsepräst även på ett häkte?) och några andra i personalen. Det känns bra. Jag vill med denna blogg, förutom att själv skriva av mig min förtvivlan också öka förståelsen för vad ett frihetsberövande gör med både de som är frihetsberövade och oss anhöriga. Hur det skär i våra hjärtan och längst in i våra själar. Jag har skrivit det många gånger förut. Jag ursäktar inga brott och jag menar inte att jag har ett bättre alternativ till Kriminalvård. Jag menar bara att det inte är en lätt sak att sitta inlåst och det är ingen lätt sak att ha sin mamma/mormor/syster etc. inlåst.
Det är därför mitt hjärta gråter!
Någons mamma-Någons dotter 