Världens fängelsepräster har konferens i Stockholm. I samband med det blev jag tillfrågad av fängelseprästen från Kronobergshäktet, Anki Björk, om jag ville komma till S:t Eriks kapell och prata om frihet, det ville jag. Det var ett vackert kapell och där hölls en liten mässa med nattvard. Själv fick jag berätta lite om den ofrihet jag levt i och så läste jag en dikt ur boken ”Som en blomma på månen”. Som för övrigt såldes i kapellet den här dagen. För mig blev det en fin stund och det känns bra att få dela mina erfarenheter.  Jag delar här vad jag sa i kyrkan idag.

Jag började med att tacka prästen Anki Björk för att jag fick komma, men jag tackade henne också för att hon fanns där för mig den 18 mars 2006, då jag satt isolerad på häktet och fick beskedet att min mamma hade dött. Senare fanns också Anki där den där dagen då man begravde mamma. Hon tände ett ljus, läste ur Bibeln men var framförallt närvarande i den sorg och saknad jag kände. På så sätt fick jag också en känsla av att ta ett sista farväl trots att jag inte kunde delta i begravningen. Det kommer alltid att finnas i mitt hjärta att Anki gjorde detta möjligt. Det var ett tack men också sagt för att få andra att förstå hur viktigt det är att fängelseprästerna finns.

Så fortsatte jag med att berätta att jag 2006 greps för ett narkotikabrott jag var skyldig till. När jag greps var jag inte då heller en fri person. Jag satt fast i ett missbruk och i en kriminalitet. Jag hade inte mycket att vara stolt över. Det mesta jag kände var skam och skuld över det liv jag levde.

Häktet och fängelselivet var en annan typ av ofrihet, mer fysisk men där blev också skammen och skulden offentlig och synlig. Min första reaktion var att ljuga om hur jag levt och att försköna både missbruket och kriminaliteten.

Senare valde jag att ta emot hjälp och gå in på 12-stegsbehandlingen på Hinseberg. Det innebar en öppenhet och ärlighet om hur mitt liv verkligen såg ut. Det var oerhört smärtsamt, men i det fanns också en oerhörd frihet, att äntligen våga se hur det verkligen var.

Detta var en frihet inte bara för mig utan också för mina barn och barnbarn som fram till dess tvingats leva med mina livslögner. För idag vet jag att mitt sätt att leva och senare mitt straff också tvingades att bli en stor del av deras liv. Inte heller de gick fria.

Idag lever jag nykter och håller all kriminalitet borta från mitt liv. Jag söker andra värden; sinnesro, andlighet, kärlek, ödmjukhet, närvaro… Ibland lyckas jag leva i nått av de där stora orden. Bara ibland, men det är nog för att jag idag ska må bättre än jag någonsin gjort tidigare i mitt liv. Jag tror jag är lycklig idag, men framförallt vet jag att jag är fri.

Mina barn är också friare. Genom att jag lever värdigare har också deras liv blivit befriat från livslögner, oro och de slipper ha sin mamma i fängelse.

Jag berättar att jag var med och skrev i boken ”som en blomma på månen” Att jag fick vara med i det arbetet betydde mycket för mig. Jag väljer att läsa en dikt ur den men jag läser inte någon av mina egna, fortfarande blir jag så berörd att läsa dem att jag inte förmår att göra det inför folk. Jag läser istället en dikt skriven av Karim Ben Daher

Trankil

Alla stressar, Alla springer runt

Jag försöker softa, Bara ta det lugnt

Jag  behöver ingenting, Vill bara ha ro

Ta min frihet

Ta allt jag  äger

Men ni kan inte ta min tro

Inte heller kan ni ta iväg min fantasi

För när jag blundar på kvällen, Då är jag fri

Fri från er

Fri från ångest

Fri från ”sheitan”

När jag bara lever för stunden, Så blir jag fri från längtan

Jag lyssnar på tystnaden, Hör mig själv andas

Vaknar upp av en nyckelknippa som skramlas

Jag tackar Gud för det liv jag lever idag. Jag tackar för nåden att ha överlevt och att jag idag får leva i den frihet jag känner. Fri från fängelset, men inte minst också fri i själ och tanke.

Jag slutar med att läsa ur Viktor Frankl, som överlevde Auschwitz, bok ”Livet måste ha en menning”. Så här skriver han om frihet:

Allt kan man ta ifrån  människan.

Utom en sak – den yttersta friheten

Att välja förhållningssätt

Till det som livet för med sig

/Någons mamma

Läs även andra bloggares åsikter om , ,