På Torsdag faller Hovrättsdomen. Väntan är alltid det jobbigaste. På ett sätt vågar jag inte ha så mycket förhoppningar, särskilt som jag upplevde domarens attityd i rättssalen, ändå kan man inte låta bli att hoppas. Ett mildare straff skulle verkligen bli ett lyft, något att se fram emot, planera för… Jag ber.
15 Okt 2006
Väntan på domen.
Posted by Någons mamma-Någons dotter under Att vara anhörig, Blogroll, Dagar med hopp, Om brottet, Ovissheten[8] Comments
Någons mamma-Någons dotter 
15 Okt 2006 at 20:58
Jag förstår dig gumman.
Men jag ska hålla både tår och fötter att det bli det bästa för er .
Kommer inom varje kväll när jag inte kan sova .
Och läser om vad du skriver .
Jag ber jag också för detta .
Skickar massor av kramar till din mamma och din familj .
Kram Susann Jonny ängla mamma
15 Okt 2006 at 21:05
Jonnys ängla mamma: Ja, det är jobbigt inför domen! Verkligen! Tack för att du finns. Kram!
15 Okt 2006 at 21:15
Klart jag finns kommer alltid att följa dig här .Du är min bästa blogg vän .
Kram Sov gott .
Kram Susann Jonnys ängla mamma
16 Okt 2006 at 10:37
Håller tummarna inför torsdan!!! KRAMAR!!
16 Okt 2006 at 19:58
Tänker på dig ..
Sov gott .
Kram Susann Jonnys ängla mamma
17 Okt 2006 at 07:38
Jonnys ängla mamma och Miss Borderline : Tack till er båda!
17 Okt 2006 at 16:55
Hej! Jag har läst din blogg i bara någon vecka. Jag kan säga att jag kan förstå hur du har det. Min lillebror sitter oskyldigt anklagad för ett brott, han satt i häkte med restriktioner i 3 veckor utan att vi fick höra ett ord ifrån honom. Han är bara 16 år och jag fattar inte hur man kan göra så mot oss, som är hans familj, att inte vi får veta något! Jag fattar inte att det får gå till så här!
Jag var osäker på om min bror verkligen var oskyldig, jag tänkte att det ju måste finnas bevis annars skulle han inte sitta där han sitter, men hela min värld, hela min syn på rättsväsendet förändrades när jag satt på rättegången. Det enda bevis som finns är tre killar som erkänt sig skyldiga, som säger att min bror var med. Det är uppenbart att dessa försöker skydda nån annan. Jag blev helt jävla chockad! Jag trodde att de skulle släppa min bror då en av ”medbrottslingarna” sa att min bror inte var med när brottet begicks. Jag trodde att min bror skulle släppas, att åtalet mot honom skulle läggas ner, men ICKE! Han riskerar ungdomsfängelse…
Min lillebrors dom faller också om två dagar, precis som för din mor… Två dagar, känns så länge… Det människor inte förstår är att det inte bara är en dom som påverkar min bror, utan det kommer att påverka hela vår familj. Jag vet hur du har det. Jag önskar dig och din familj all lycka!!! Jag gråter när jag läser din blogg, för jag känner igen mig i allt du skriver.
Kram! Lycka till, jag håller tummarna för er!
17 Okt 2006 at 22:39
Jag vet…: Jag finner inga ord just nu, för din kommentar. Jag beklagar så otroligt mycket det ni går igenom. Jag hoppas verkligen att vi båda har goda besked att vänta på Torsdag, men samtidigt har mitt förtroende för rättssystemet blivit illa åtgånget och väldigt kantstött under dessa åtta månader…! Kramar om dig ordentligt!