Mamma´s senaste blogg är daterad Hinseberg Tisdagen den 13 Mars 2007;
ÅTERFALL.
Det är stora omflyttningar här och det känns tråkigt.
När man sitter inne så får man en rad sambos vare sig man vill eller inte. Faktum är att på en avdelning bor man ihop med ett antal medfångar. Naturligtvis kommer man varandra nära. Vi bor ju ihop, delar vardag, mat, samtalsämnen, besvikelser och glädjeämnen.
Ibland känns det som om en hel arme´har passerat mig. Det var stor genomgång av människor på häktet och på Riksen. Jag hade förhoppningar att här på slottet skulle gruppen bli mer stabil. Så blev det inte.
På en avdelning med sju fångar, flyttas nu fyra stycken. Som jag tidigare sagt är ju det här en behandlingsavdelning. Dagarna innan jag och en annan fånge flyttade hit så kokade tjejerna mäsk. Vakterna ska övervaka när vi får in jäst för att baka, men så skedde inte den här gången. Nåväl, mäsk sattes och mäsk dracks. Någon vecka efter ”festen” har någon skvallrat. Tre av kvinnorna påstår att de inte deltagit och får flytta mot sitt nekande för att de är oärliga. Två av kvinnorna har erkänt. Men tydligen finns det skillnader för en får stanna för att hon varit ärlig. Den andra kvinnan är redan sänd till Ystad.
Ja, det är fängelse och det är behandling. Ett återfall på utsidan skulle förmodligen gett en ny möjlighet att fortsätta behandlingen. I ett fängelse gäller nolltolerans.
Det är kvinnor som på kort tid ändå kommit nära mig. Jag tycker mest att det är synd att de offrade behandling för ett ganska misslyckat återfall. Men i det ligger väl ändå missbrukarens dilemma att när ruset finns där är det svårt att säga nej och konsekvenserna är inte det som alltid förmår att stoppa återfallet.
En del av de här kvinnorna hade trots allt kommit långt i sin behandling. Saker de plågats av hade med mycket smärta ”lyfts fram i ljuset”. Nu blir de inlåst på en vanlig avdelning där de varken kan få behandlingsterapeuter eller gå på möten för att aktivt arbeta med sina känslor. Jag vet att det skrämmer någon. Det gör ont att se. Och jag undrar om inte Kriminalvården återigen slänger ut barnet med badvattnet.
Någons mamma-Någons dotter 
17 Mar 2007 at 09:05
Ja, det är bara att beklaga att det blev så för som du säger de som nu fått flytta till vanlig avdelning får inte den chansen till hjälp, rent psykologiskt.
Men samtidigt är det kö till dessa avdelningar och då är frågan om platserna skall upptas av mindre seriösa, de skall ju i första han ges till dem som verkligen vill någonting.
Ja det är ett svårt dilemma, egentligen borde hela anstalterna vara behandlingsavdelningar för alla ju någon slags problematik som de behöver hjälp med.
Ha det bra och önskar dig en skön vår.
kram melinda
18 Mar 2007 at 13:29
Hej! det är synd att inte alla vill behandlas, men det är väl rätt att de blir flyttade om de inte vill bli behandlade. Droger på 9insidan blir ett oros moment för de som verkligen vill. Oron kommer ju fast man lyckas hålla sig ifrån det.Suget drar
19 Mar 2007 at 14:55
Jag tycker verkligen att det ska finnas möjlighet till vård på alla avdelningar! Samtal och åter samtal. Annars ska det inte heta vård. Motivationen för att ta emot vård är inte att få straff om man inte gör det. Motivationen för att en person med självhat, uppgivenhet och erfarenheter av svek ska vilja ge sig själv kärlek och nytt hopp – är att någon älskar en, förlåter en, vill att man ska leva.
Men en så enkel sak verkar inte ha inlemmats i kriminalvårdens vård. Straff och auktoritära regler verkar vara den enda väg som står i deras kurslitteratur. Sorgligt.
23 Mar 2007 at 12:46
Att man tar ett återfall behöver ju inte betyda att man inte vill ha behandling. Om man ser ett missbruk som en sjukdom så är ju ett återfll en del av sjukdomsbilden och även en del i återhämtningsprocessen. Ibland måste man få misslyckas för att så småningom lyckas. En del tar många återfall andra inte.
Man måste ge chans efter chans tycker jag. Förr eller senare så lyckas man. Det är en lång och krokig väg och man måste inte se det som att felet ligger hos den som missbrukar. Tror snarare att det gäller att hitta rätt behandlingsmetod för just den personen.
Sen har inte jag så stor kunskap om vad det finns för behandlingsutbud på anstalterna.
Att bestraffa en person som tar ett återfall är i mina ögon helt fel.
Varför inte istället motivera personen att ta nya tag.
Men det fungerar kanske inte så i fängelserna och det är jättetråkigt!
24 Apr 2007 at 10:44
Oh wait. Yes, I have. I’m sorry, but I just don’t have it in me right now to type it all out again. Besides, it was just ramblings anyway. You didn’t want to hear me go on and on about this, right?