Den 5 juni, alltså för två veckor sedan såg jag teatern Hat  på Kaskadteatern. Teatern är ett projekt som Off Stockholm gör tillsammans med kriminalvården. Pjäsen var oerhört stark och jag har enda sedan dess bestämt mig för att skriva något om den. Men det var mycket som behövde smältas och det har tagit sin tid. Teatern belyser kvinnligt missbruk och parallellt med henne en man som sitter isolerad i fängelse. Jag såg många bitar av mig själv. Där fanns naturligtvis den destruktivitet som är konsekvenserna av ett missbruk, där fanns också skammen att inte vilja visa sig och sitt elände och naturligtvis självförebråelsen. Det gör ont att se hur missbruket tar all hennes självrespekt. Det mest utplånande är hur hon använder sin kropp för att få tjänster gjorda som underlättar hennes fortsatta missbruk. En gest för att understryka  hur hon gett upp, långt borta från hopp om något bättre. I en scen skriker hon desperat ” jag klarar mig själv, det har jag alltid gjort”. Jag ler tragikomiskt och minns en scen ur mitt eget liv när jag sitter på  Hinseberg och säger exakt samma ord till min terapeut.  ”Visst svarar hon och det har fört dig enda hit”. Jag har haft tur, två kloka och kärleksfulla terapeuter har funnits där för mig och hjälpt mig att bryta ett missbruk som bara var destruktivt.Tack gode Gud för den hjälpen. En annan sak som slår mig är att den man som sitter inlåst i fängelset och antagligen sitter där skyldig för ett brott han begått aldrig rannsakar sig själv, vilket kvinnan gör i sitt missbruk. Däremot anklagar han henne för något i deras gemensamma historia. Något som också känns riktigt. Kvinnor är så mycket mer ifrågasatta i den kriminella och missbrukande världen. Det kändes viktigt att också pjäsen fick med den delen. En fantastisk pjäs. Smärtsamt att påminnas om sin historia men också viktigt att minnas var man kommer ifrån och att idag få se den världen såsom den faktiskt ser ut, utan den försköning man var tvungen att ge den när man överlevde där. Tack.Tyvärr kommer inte vidare föreställningar att ges av teatern Hat  för allmänheten utan den kommer  framåt att visas på kriminalvårdsanstalter. Det glädjer mig att personer inne på våra fängelser får möjligheten att se den men jag tycker samtidigt att det är synd att inte fler människor på utsidan får möjlighet att se en bra teater. /Någons mamma Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

birds_45

Nu är det snart tre år sedan min mamma blev gripen av polisen och ungefär lika länge sedan jag startade denna blogg. Då hade min mamma restriktioner och vi hade mycket små möjligheter att kommunicera med varandra.

När jag tänker tillbaka på det där allra första halvåret, eller egentligen hela det första året, så ser jag mycket av den tiden som en smärtsam dimma. Mycket har förbättrats och mycket har förändrats sedan dess. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess, som man säger.

Jag märker själv att jag börjar känna förhoppningar inför framtiden. Min mamma har ÄNTLIGEN börjat få permissioner och förra veckan gjorde hon alltså sin första övernattning i frihet. Det spirar och pirrar i mig när jag tänker på det. Jag vågar inte riktigt än börja räkna på när mamma ska komma ut, men jag vet att min mamma har börjat göra det och det doftar förstås tillförsikt…

Strax innan jul blev vi erbjudna att sitta med i juryn för det Stora Bloggpriset. Det kändes väldigt hedrande, men jag vågade inte tacka ja då anonymiteten känns väldigt viktig för mig. Men kanske en dag…?

När jag skrev om boken Som en blomma på månen, som mamma medverkar i, så kom det en del kommentarer och mail på vart man kan få tag på den. Det vet jag faktiskt inte. Däremot så lämnar jag här en mailadress där jag hoppas ni kan få hjälp med information om boken, om ni mailar dem: info@offstockholm.se

Det är alltså till den teatergrupp som har publicerat denna bok och gjort samarbetet med de intagna.

Slutligen ber även jag om att få önska alla läsare en god fortsättning på det nya året och ett stort tack för det gångna året och de mail och kommentarer ni lämnar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,