Har varit hemma hos min son och hans sambo. Det är härligt att vara fri och göra sånt jag verkligen har längtat efter i flera år. Vi åt gott och jag fick chans att umgås med de fina barbarnen. Det är mer än fantastiskt.

På frågor jag får från folk över vad man saknar mest därinne i fängelset har jag förstått att de tror att man saknar det stora, ja, det nästan ouppnåeliga. Så är det inte utan saknaden är verkligt enkel. Jag saknade det lilla, vardagen och att kunna göra det mest enkla. Naturligtvis att umgås med familjen och dela deras vardag. Inte resa eller festa, utan att bara vara i vardagen. Göra det som vi så ofta gnäller över. Laga middag, planera att få vara barnvakt eller bara sitta ner och prata. Det behöver varken vara hippt eller händelserikt. Det gör ingenting om det är lite tråkigt och händelsefattigt. Själv är jag övertygad om att det är vardagen mer än helger och festligheter som binder oss samman. Till fest och tillfälliga jippon kan man umgås med de flesta, men att i vardagen vara nära personer och klara av att stå samman i den kräver många saker; kärlek, respekt, förståelse och ödmjukhet. I vart fall om vi vill fortsätta att leva ihop och samtidigt må bra. Den vardagen var vad jag längtade efter, därför är jag så tacksam för de stunder jag delar med min familj.

Vet ni en bagatell jag saknade så mycket var att få tända ett ljus. Vi fick nämligen inte ha levande ljus inne på anstalten. Vad jag saknade det. Jag brukar meditera de flesta mornar och vid varje sådan stund hade jag en känsla att meditationen skulle höja sig ett par nivåer om jag hade fått tända ett ljus. Nu är jag fri och kan tända ett ljus både till meditationen och bara för att öka mysfaktorn på rummet. Jag gör båda delarna och faktum är jag tycker att min meditation har höjts ett par nivåer.

Idag jagar jag inte så mycket efter saker att köpa och äga (tur är väl det för min ekonomi är verkligen under noll), men oavsett det så är inte ägandet längre så viktigt. Jag upplevde för fyra år sen hur det mesta av mina ägodelar gick förlorade. Och visst ibland kommer jag på något jag ägt, men saknaden är förvånansvärt liten. Jag har fått annat under de här åren. Ett lugn jag aldrig tidigare ägt, det kan aldrig köpas för pengar. Jag jagar inte heller de stora upplevelserna, jag vet att glädjen finns i det lilla och det enkla.

Att uppskatta det lilla och att känna närvaron i umgänget med dem jag älskar är en verklig frihet. Jag är en lycklig kvinna, två älskade,älskade barn och en massa ljuvliga barnbarn.Jag tänder det där efterlängtade ljuset och uppfylls av tacksamhet över mitt liv i frihet. /Någons mamma

Annonser