hinseberg-december-2007.jpg

Ett besök hos min mamma som gjorde gott. Vi fick drygt ett dygn tillsammans. Särskilt betydelsefullt blev det att besöket skedde så snart inpå julen. Det innebar för oss att vi hann fira en liten ”minijul” tillsammans med min mamma och att barnen fick fira det tillsammans med sin mormor.

Mamma bakade och lagade som vanligt god mat. Vi pratade, spelade spel, byggde pussel och tittade på en film. Sedan försökte vi bara att njuta av vår samvaro.

Men hur trevligt och bra man har det tillsammans och hur mycket man än har som väntar på en på utsidan, så är det alltid tungt när det är dags att gå. Alltid tungt att skiljas åt, alltid tungt att gå åt varsitt håll. Det är alltid tungt att skiljas åt och inte veta när man kommer att träffas nästa gång.

Samtidigt försöker jag tänka positivt. Jag försöker tänka att för varje besök jag lämnar, ju närmre kommer vi den dag min mamma kan börja få permissioner. Varje dag som min mamma sitter av sitt straff, desto närmre kommer vi den dag hon till slut avtjänat straffet. Just det känns i och för sig allt för länge kvar för att jag ska orka se fram emot det just nu, men det där med att hennes permissioner kommer närmre, det ser jag fram emot, det drömmer jag om och tills nästa jul håller jag tummarna väldigt hårt för att hennes permissioner kommit igång och vi får chans att fira den tillsammans!

I den tid som känns svår, så lär man sig i alla fall uppskatta det lilla man har och kan få. Man lär sig helt enkelt att ta tillvara på och uppskatta det ljusa i livet.

God Jul och Gott Nytt år, önskar jag er som läser denna blogg, både för er som själva har anhöriga som sitter inlåsta i denna tid, men även er som inte har det!

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Annonser