police-04-june.gif

Mammas senast blogg är daterad: Hinseberg den 4 November 2007 och handlar om Våld och Vapen på Anstalten:

Under den sista tiden har det varit oroligt på Hinseberg. Lyckligtvis har det inte drabbat behandlingsavdelningen där jag sitter. Men oron sprider sig och oftast får det konsekvenser som drabbar alla även de icke skyldiga.

Det som skett har handlat om slagsmål, vapen som funnits gömda på allmänna utrymmen. Ingen tar på sig ägandet av vapnen och nu sitter människor på två avdelningar med rapporter att de är misstänkta för tillverkning och innehav av vapen. Några av dessa är just i en situation då de ska söka en förbättring hos KVS (KriminalVårdStyrelsen) på sina villkor. Man behöver ju inte vara speciellt fantasifull för att inse hur KVS bemöter en sådan ansökan om också rapport om misstanke på vapeninnehav i anstalt medföljer.

Det är en tragedi att vi alla drabbas av det inträffade. Men den allra största tragedin är att någon tillverkat vapen, förmodligen stickvapen. (vapensort har hemlighållits för oss) Jag tar för givet att den som gjort vapnen har någon tanke bakom det. Förmodligen att använda dem. Och vem vill bo inlåst på en avdelning där en eller några medfångar har tillverkat och gömt vapen? Inte jag och inte de flesta av mina medfångar.

Jag tänker ett steg vidare. Är vapnen gjorda för att användas mot medfångar? Hur tänker då den som ligger bakom dessa planer? Den gör sig till både domare och bödel över en medfånge. Med vilken rätt? Är då den personen/personerna också för tortyr och dödsstraff? I praktiken blir det den slutsatsen man måste dra.

Jag vet att det var många som ansåg att det inte var mer än rätt när Bobby´s mamma skars i ansiktet av en medfånge. Många ansåg att tio år för det hon gjort mot sin son var alltför lite. Ja, jag instämmer i att barnamord under torterande former bör straffas mer än tio år. MEN jag är emot både tortyr och dödsstraff och framför allt kan jag inte se att andra fångar ska agera både domare och bödlar.

Utifrån det tycker jag att utvecklingen på Hinseberg är skrämmande.

Om nu vapnen var tillverkade för att användas mot personalen är det lika skrämmande. Oavsett om man sköter sitt jobb bra eller dåligt har man rätt till trygghet på sin arbetsplats. Det finns inget försvar för att någon ska riskera att stickas ner eller på annat sätt skadas när de utför sitt arbete.

Det har varit mycket diskussion bland de intagna här om de funna vapnen, våldet och slagsmålen som förekommit under den sista tiden. Många är irriterade över de åtstramningar som görs på anstaltens rutiner och hur differenseringen mellan avdelningarna ökar.

Personligen tycker jag att diffrenseringen just nu bara är till fördel. Genom att hålla avdelningarna hårdare åtskillda finns det möjlighet att hålla oron och våldet borta från hela fängelset och ta i tu med det på de avdelningar det berör. Jag anser dessutom att den ökade säkerheten, som innebär en del indragningar, är berättigande.

Bland många intagna hävdar jag obekväma åsikter; men jag fortsätter att hävda det. Den senaste tidens åtgärder från fängelset har vi själva jobbat fram.Jag ser det inte som en kollektiv bestraffning som många vill ha det till. Utan som nödvändiga åtgärder för att skydda fångar från andra fångar (tyvärr) och skydda personalen i sitt arbete (lika beklagligt det).

Det finns mycket inom Kriminalvården jag är kritisk till. Det finns stora brister i logiken här vilken ofta gör mig irriterad. Men det som händer nu med våld och hot om våld står verkligen inte i proportion till det. Dessutom är de sista veckornas händelser en säker väg till ännu större åtstramningar och ökad säkerhet på fångarnas bekostnad. Det bäddar enkelt för hårdare tag i ett redan tufft system. Det som gör mest ont är att behöva säga att medfångars agerande knappast ger fängelseledningen möjligheter att agera på annat sätt.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

Annonser