miscellaneous_578.gif

Min brors besök avlöpte väl. Jag är så glad för hans skull, för hans barns skull och för min mammas.

Den senaste tiden har det allt oftare kommit över mig, vilken enorm förlust mammas fysiska frånvaro är för oss. Inte bara känslomässigt, för det har känts sedan allra första början. Men jag känner att hennes frånvaro påverkar oss negativt när det gäller hennes styrka och goda råd. Då hon inte är med oss i vår vardag, ser hon naturligtvis inte heller behoven av det vi behöver höra, på samma sätt som när hon fortfarande var fri.

Hennes goda råd, hennes erfarenhet och kunskaper fattas mig. I en människas liv har alla olika roller. Den roll min mamma har för mig och för mina barn, är en roll som ingen annan kan ersätta.

Det har hänt att jag försökt ta på mig mammas roll inför mina barn, ge dem de råd och den hjälp som jag tror att min mamma skulle ha gjort om hon varit här, men det blir bara fåningt och platt. Jag kan aldrig ta min mammas roll och det kan ingen annan heller göra.

Samtidigt som jag ser att behandlingen som mamma går igenom är viktig för henn, att hon tar den till sig och att hon kämpar hårt för att komma ut som en människa som jobbat hårt för att vara den hon är!

Annonser