Min bror har äntligen fått en tid i besökslägenheten! Efter att ha väntat åtta långa månader. Jag är så glad för hans skull och för mammas skull. Kvarnarna mal väldigt sakta, men det känns bra att veta att de mal i alla fall. När en nära anhörig sitter i fängelse, så får man lära sig att verkligen stänga av allt. Man får lära sig att ta emot avslag på avslag, negativa besked.

När ett positivt besked äntligen kommer, orkar man inte ens vara upprörd över att det tagit sådan tid, för man tar bara emot glädjen över att äntligen, äntligen få ett positivt besked!

Jag glädjer mig för min brors skull och jag glädjer mig för hans familjs skull och jag glädjer mig för att mamma får något att se fram emot och att hon får ta hand om min bror, så som hon tog hand om mig och min familj under vårat besök i besökslägenheten. Även om jag vet att besöket också kommer att kosta. Det kostar smärta, sorg och förtvivlan och ändå är det värt varenda minut!

Annonser