Som ett litet barn på julaftonen. Så känns det ikväll. Borde ha lagt mig att sova för länge sedan… Mamma skulle få gå till besökslägenheten en timme innan vi kommer i morgon bitti. Jag hör i telefonen att hon är väldigt förväntansfull. Jag undrar hur hon sover i natt?

Läser de kommentrer jag fått på gårdagens blogg och jag blir så varm i hjärtat. För alla lyckönskningar. För att det finns en massa okända människor runt om i detta land. Med egna problem och bekymmer. Som ändå läser denna blogg och någonstans FÖRSTÅR. Som lyckönskar. Som kramar om, utan att känna oss. Som väcker kärlek och glädje och värme i mig. Och massor av hopp!

TACK!

Annonser