I övermorgon är det dags. Då ska jag och barnen resa till min mamma för ett två dagar långt besök i besökslägenheten på kvinnoanstalten Hinseberg. Jag längtar och saknar och ser väldigt mycket fram emot det. Situationen låter kanske lite smårubbad, att längta och se fram emot att få bli inlåst på en anstalt.

Men sanningen att säga så det jag ser fram emot är att jag ska få träffa och umgås med min mamma i mer än någon timme i taget, på över ett och ett halvt år. Första gången jag får äta tillsammans med henne på ett och ett halvt år.

Jag har förberett resan mycket. Jag har skickat pengar till den mat vi ska äta och de drycker vi ska dricka, köpt en massa pyssel, som vi ska kunna pyssla med, olika sällskapsspel, en massa ”kvinnoprodukter” såsom ansiktsmasker, rengöringskrämer, fotfil, fotoljor, nagellack etc. Har köpt dvd-filmer. Jag hoppas verkligen att vi ska kunna hitta på lite trevliga saker när vi är där.

Men det jag egentligen ser mest fram emot är att få sitta ner och prata med mamma i lugn och ro, att få dela med mig en längre stund, utan att någon kommer och avbryter efter bara någon timme, utan att känna att klockan tickar snabbare än jag hinner med att prata…

Jag ber att besöket ska bli bra för oss alla.

Annonser