bild001.jpg

Storhelger känns alltid lite svårare. Midsommarhelgen är inget undantag. Att fira utan sin nära anhöriga… det är en del av det som blir känslomässigt och svårt. Idag ringde mamma. De hade haft det bra över Midsommar. Hon lät både glad och uppåt och det värmer förstås. 

En gång per halvår får de 40 kronor extra var att samla till att laga något gott. De hade lagat god mat och gjort en tårta igår och mamma sa att de haft det riktigt trevligt. Det glädjer mig. Jag tror att i den världen, i ett fängelse, så blir dessa små avbrott så mycket större och viktigare än för oss som är i frihet. 

För oss på utsidan är dessa storhelger något av en plåga. Vi tänker, funderar, oroar oss, grubblar. 

Jag är dock glad över att de haft det okej över denna helg och jag vet hur viktigt det är att ta tillvara på dessa små, korta tillfällen av brutna rutiner och lite guldkant på fängelsetillvaron. Det är också lättare för oss anhöriga, att njuta av tiden, när vi vet att vår anhöriga har det okej.

Annonser