Att, som anhörig, besöka en närstående i ett fängelse är en omvälvande upplevelse. Alla uppdämda känslor ligger på helspänn.

Under den tid min mamma satt häktad på Kronobergshäktet i Stockholm, var vi bedövade av chocken, vi var bedrövade över den situation vi alla befann oss i. Vi var tyngda av sorg och förtvivlan, då ”familjens drivhjul” satt häktad och erkände sig skyldig för ett grovt brott. Det är svårt att få ihop bilden av en mamma som var den som städade, lagade underbara maträtter, som kramades och läste sagor för barnbarnen, som lekte med dem.

Den mamma som alltid gett oss så goda råd, den mamma som är så klok och stark och helt plötsligt så måste vi inse att det finns fler sidor av henne. Mörka sidor som vi inte har sett. Detta innebär dock inte att de ljusa sidorna av min mamma har försvunnit. Hon är fortfarande den kloka, starka mamman som kan laga vidunderlig mat och krama sina barnbarn och busa med dem, som ingen annan… det finns bara fler sidor av den fantastiska härliga människan. Världen är så sällan svart eller vit. Särskilt fenomenet människan är fylld av gråzoner vi inte alltid upptäcker.

Sedan förlorade jag inom en kort tid både min mormor, morfar och farmor. Det var en oerhörd smärta. Men det som trots allt gjorde mest ont var vetskapen av att mamma satt inlåst, med restriktioner och samtidigt förlorade båda sina föräldrar. Hon hade ingen att bearbeta alla dessa känslor med.

Denna sorg ingick inte i straffet som senare utmättes min mamma, men det var ändå ett faktum som var ett strängare straff än någon domstol kan utdöma.

Vi vill absolut inte ha någon medömkan, jag vet att det är det allra sista min mamma vill ha. Min mamma accepterar sitt straff och sin fängelsetid, även om vi anser att straffet var väl hårt för det hon dömdes, eftersom hon anser sig oskyldig till en av de åtalspunkter som hon blev dömd till. Men hon accepterar.

Vad jag vill ha sagt med denna blogg vet jag egentligen inte, men jag vill bara låta folk förstå att verkligheten inom Kriminalvårdens förvar, är något mycket mer än bara kriminella individer. Det är människor som även haft ett helt liv på utsidan som inte innefattar kriminalitet. Som omfattar ett helt yrkesliv, en familj, ett nätverk långt utanför kriminalitet.

Det handlar om helt skilda individer, med totalt olika bakgrund, med helt olika verkligheter att leva efter, på utsidan. Min mammas liv är bara ett av många, men jag önskar jag kunde beskriva hur många fler delar som finns i det, utöver det kriminella, som man tänker sig. Och ändå är hon en av ”dom”…

Annonser