Mamma´s senaste blogg är daterad Hinseberg den 19/4-07;

Svar till två Kriminalvårdare och om säkerhetsklassning.

Jag vill ge några svar till de två Kriminalvårdare som lämnat en kommentar på bloggen; HÄR!

Jag vill börja med att berätta att sedan två månader tillbaka befinner jag mig på behandling; tolvstegsbehandlingen som finns på Hinseberg. Detta har jag skrivit om i tidigare bloggar HÄR, HÄR och HÄR. Därmed blir ju uppmaningen att söka till Färingsö för behandling ett lite överflödigt råd. MEN, det viktigaste är att jag inte får söka till Färingsö.

Som ni nämner i kommentarern, så har jag fått mina villkor och där står det klart och tydligt att jag inte får söka Färingsö förrän sommaren 2008 av säkerhetsskäl. Jag ska alltså vistas på de anstalter som är högst säkerhetsklassade; Hinseberg eller Ystad. Däremot är det inte som ni påstår, nämnt i mina villkor hur min säkerhet ska handhas inne på anstalten. Så när jag nekades t.ex. utearbete på grund av säkerhetsrisk, var det ett beslut som togs av Hinsebergs säkerhetsavdelning och ledning, alltså inte påverkade av KVS och deras villkor.

Det finns en viktig skillnad i de beslut som KVS tar i sina villkor och de beslut som säkerhetsavdelningen och ledningen tar. KVS villkor är nämligen nedskrivna och motiverade på ett papper som jag senare får, dessutom har fången möjlighet att träffa representanter från KVS när villkoren sätts och därmed argumentera för sin sak.

När säkerhetsavdelningen och ledningen tar sina beslut tas de oftast utan att fången vet något om det. Senare tillkännages fången beslutet utan någon som helst motivering eller orsaksförklaring till varför beslutet tagits.

Så skedde i mitt fall. En dag före jag skulle gå till behandlingsavdelningen fick jag besked om att jag p.g.a. höjd säkerhetsrisk inte kunde få arbeta ute, vilket normalt är sysselsättningen för dem som ingår i tolvstegsbehandlingen. Jag fick ingen förklaring om vilka orsaker som låg till grund för dessa beslut. Jag blev förvånad då jag inte heller har någon misskötsamhe, inte heller kunde mitt långa straff vara orsaken, då även livstidsdömda har haft möjligheten att arbeta ute.

Det som ändå förvånade mig mest under denna period av höjd säkerhet, var att den personal som arbetade närmast mig; 12-stegterapeuten och avdelningspersonalen inte heller fick information om varför min säkerhet var förhöjd. Först hade jag svårt att tro att så verkligen kunde vara fallet. Men eftersom de ärligt verkade vara lika förvånade över beslutet som jag och jag tror faktiskt även ifrågasättande allt eftersom de lärde känna mig så blev jag övertygad om att de var ärliga, då de sa att de inte fick någon information.

När jag så småningom skrev en detaljerad ifrågasättande överklagan på säkerhetsavdelningens och ledningens beslut som jag skickade, inte bara till ledningen, utan även till min advokat. Min advokat ringde säkerhetschefen och väldigt snabbt efter detta fick jag klartecken att min förhöjda säkerhetsrisk var borttagen. Numera utgör jag inte större säkerhetsrisk än andra fångar på Hinseberg och får jobba ute.

Eftersom ni är Kriminalvårdare, bör ni ju känna till att det som är skrivet i mina villkor bara går att ändra på genom KVS, de som har satt mina villkior. Så med andra ord hade en förhöjd säkerhetsrisk, satt av KVS, inte gått att ändra på med det tillvägagångssätt som jag använde.

Med detta vill jag ha sagt att min förhöjda säkerhetsrisk skapades av säkerhetsavdelningen och ledningen på Hinseberg och inte av någon annan.

Mycket beklämmande i historien tycker jag faktiskt är hur den personal som jobbar dagligen med mig ställdes åt sidan i detta beslut. Att de tyckte att jag var skötsam och samarbetsvillig vägde ingenting när ledningen tog sitt beslut. Nej, de fick inte ens informationen från säkerhetsavdelningen varför jag skulle vara en större säkerhetsrisk. Det är faktiskt dem som bäst känner mig av den personal som finns på Hinseberg och deras kunskap och åsikter efterfrågas aldrig. Förutom att detta vittnar om dåligt ledarskap, anser jag att det är fullständigt nedvärderande mot de kriminalvårdare som många försöker göra ett bra arbete.

Angående förhöjd säkerhetsrisk, har jag en medfånge som utsatts i ännu högre grad för sådant beslut. Jag brukar inte skriva om mina medfångar specifikt, men i diskussionen som bloggarna har väckt om min säkerhet har hon bett att jag ska berätta hennes. Den kommer. Kanske har även ni som Kriminalvårdare något att lära av den.

Vidare säger ni att villkor ställs lika för män och kvinnor när man har fyra års fängelsestraff eller längre. Skillnader finns. Läs mer om det HÄR och HÄR. Kvinnor diskrimineras genom att redan vid två års fängelse måste de till Riksmottagningen på Hinseberg. Riksmottagningen är, som ni säkert redan vet, den plats där villkoren utreds. Så med andra ord; kvinnor utreds och får villkor redan vid brott som ger två års fängelse. Skillnaden är att vid fyra års fängelse är det KVS som godkänner och har synpunkter på det som blir de slutliga villkoren. För kvinnor som har strafftid från två år och upp till fyra år görs samma utredning på Riksmottagningen och villkor sätts utifrån den utredningen, men villkoren godkänns inte slutligen av KVS, utan av Hinseberg. Skillnaden är marginell för hur ens strafftid kommer att se ut. Läs mer om detta i mina bloggar från Januari HÄR!

Avslutningsvis vill jag säga att många svar jag får från personer som jobbar inom Kriminalvården ifrågasätter mina uppgifter såsom att jag har ett intresse av att lämna ut falska uppgifter. Naturligtvis är det inte så. Jag bloggar om Kriminalvården för att ge min bild av ett fängelsestraff. Jag försöker varken försköna eller förvärra. När det gäller de faktiska förhållandena beskriver jag dem såsom de presenteras för mig och mina medfångar. Eftersom jag är en ganska nyfiken person som vill veta hur saker fungerar, brukar jag också ta reda på de grunder, lagar och regler som gäller inom det system jag lever i; nämligen fängelset.

Annonser