Vid högtider är det extra svårt för oss som har en anhörig som vi inte kan fira med av olika skäl… Det här blir andra påsken som jag INTE kan fira med mamma. Barnen inte kan fira med mormor… etc.

Det känns tungt. Man försöker göra så gott man kan. Ordna till lite mysigt, laga lite god mat… men ändå känner man att något fattas… Mamma fattas. Hon brukar vara den centrala punkten på våra familjesammankomster.

Om hon varit i frihet och vi inte kunnat fira påsken tillsammans, så hade jag ändå vetat att hon mår bra, firar som oss andra och att jag ändå kunnat lyfta telefonen precis när jag vill, för att önska henne glad påsk, eller för att fråga efter något recept, eller för att bara småprata lite…

Så är det inte nu. Jag måste försöka ställa in mig på det för det är många år innan min mamma är fri igen och många högtider kommer att avklaras innan dess… Ibland önskar jag bara att tiden gick lite fortare tills dess…

Men det är en stor förlust för mig att inte kunna fira högtiderna med mamma. Jag önskar alla en riktigt glad påsk!

Annonser