Mamma´s senaste blogg är daterad Hinseberg den 22 Mars 2007;

Säkerhetsrisk utan motivering.

Nu är jag trött på att vara en förhöjd säkerhetsrisk. När man går i 12-stegs programmet är det meningen att man ska få jobba ute. Detta är en förmån, men förhöjer också gruppkänslan mellan oss som är i programmet. Men jag har alltså inte denna möjlighet då jag utgör en för stor säkerhetsrisk. Säkerhetsrisken beror inte på mitt långa straff då även livstidsdömda har fått arbeta ute. Inte heller beror det på misskötsamhet då någon sådan inte finns.

Det är mycket frustrerande att ha fått denna ”dom” utan minsta förklaring på varför. Säkerhetsavdelningen här menar att de inte är skyldiga att motivera sina beslut. När man inte vet orsaken kan man ju inte heller försvara sig eller acceptera på vilka grunder beslutet tagits.

Jag har ingen aning varför jag betraktas som större säkerhetsrisk än andra fångar. Det skapar paranoida föreställningar och i skrivandets stund har jag börjat misstänka att någon har smutskastat mig och förtalat mig. Tanken är inte helt förkastlig då den här miljön är fylld av intriger. Efter att ha levt en tid i fängelsemiljö är jag inte heller förvånad om säkerhetsavdelningen har tagit sina beslut på skvaller.

Något är fel, det vet jag, för jag har inte gjort något eller har något i min historia som kan förklara denna säkerhetsrisk.

Idag har jag skrivit till säkerhetschefen och bett dem ompröva sitt beslut. Jag har också ringt min advokat, som är lika överraskad som jag och bett honom försöka ta reda på vilka grunder jag särbehandlas.

Det märkligaste är att avdelningspersonalen inte heller vet vilka grunder jag har högre säkerhetsklass. De säger alla att de står lika frågande som jag inför säkerhetsavdelningens beslut. De uttrycker också full tillit till att jag inte skulle missbruka att få samma möjligheter som mina medfångar. Nog är det underligt att säkerhetsavdelningen, vars representanter aldrig träffat mig, tar beslut utan att lyssna till den personal som möter mig dagligen!!

Jag anser dessutom att det strider mot Svenskt rättssystem att få en stämpel om hög säkerhetsrisk och därmed kan jag inte delta i det dagliga arbetet och övriga förmåner som mina medfångar har. Bristen i rättssäkerheten blir påfallande då jag inte ens har fått ta del av de orsaker som ligger till grund för bedömningen. I ett rättssystem som fungerar får nämligen den anklagade ta del av vad han anklagats för och kan därmed bemöta eller acceptera anklagelsen. Det anser jag vara ett minimum av rättssäkerhet. Ingen bör bli dömd ohörd, heter det och det bör ju i allra högsta grad gälla för ett statligt verk som Kriminalvården.

Arg är jag och det tycker jag att jag har rätt att vara. I mitt stilla sinne tänker jag att ska jag under flera år drabbas av begränsningar och straffliknande förhållanden utan förklaring? Ja, då förstår jag att fängelsesystemet bryter ner. Då är fängelser mer farlig än vad jag någonsin anat. Nog är det en stor tragedi att de som representerar systemet och uttalar att de står för ”vård” är de som går i spetsen för denna nedbrytning. Många tror ju att återfallsförbrytare fostras till mer och värre kriminalitet av medfångar, personligen tror jag att systemet är det som är största orsaken till återfall i kriminalitet.

”What goes around-comes around”

Annonser