Precis idag är det ett år sedan min mamma blev gripen. Precis, exakt idag har hon suttit frihetsberövad under ett helt år. Tidigare har ett år inte varit ett så långt tidsperspektiv för mig, men nu har ett år fått en helt annan innebörd.

Jag är glad att jag kunnat skriva i denna blogg under detta år, hur konstigt det än kan låta, så har den fungerat som en ventil. Som ett sätt att bearbeta en massa känslor och bolla en massa tankar. Jag är tacksam för det. Jag är också tacksam för att det finns en massa människor som läser och som faktiskt FÖRSTÅR vilka tankar som finns bakom orden.

På Söndag ska jag besöka mamma. Det blir i ännu en ny värld för oss båda att möätas i. Hinsebergs kvinnofängelse. Ändå finns det ingenting på denna jord som skulle kunna hålla mig ifrån att vilja besöka min mamma. För hon är ju fortfarande den där mamman som jag inte skulle vilja byta ut mot någon mamma i världen.

Människan är en fantastisk varelse. Det finns så många olika vinklar och djup i en människa. Jag tycker att min mamma är ett fantastiskt exempel på detta. Det motsägelsefulla och ändå självklara i att människan har så många sidor.

Att man faktiskt KAN sitta dömd och inlåst för att ha begått ett grovt brott, samtidigt som man ändå kan vara så till bredden fylld av kärlek, empati, känsla för rättvisa och med en enormt massa klokhet.

Jag hoppas bara att åren ska gå lite fortare nu…

Annonser