Mammas senaste blogg är daterad Torsdagen den 15 Februari 2007;

Respons på mitt bloggande från fängelset!

Det är nu väl känt att jag bloggar. Dels har jag väl själv berättat det för någon. Men det är lika vanligt att folk här har anhöriga på utsidan som läser mina och min dotters bloggar. Alla har upp till dagens datum varit väldigt positiva. Någon har gått in på bloggen för att se hur vi har det, när dottern inte hört av sig på länge. En nyanländ frågade vem bloggaren var?

Själv har jag svårt att se hur mitt bloggande tar sig ut. Ibland tycker jag att jag bara upprepar mig och är lite tråkig. Så sanningen att säga gör det lite gott att få den uppmuntran jag ofta får av medfångar. De har anhöriga som tycker att bloggen är ett stöd för dem, och det känns verkligen bra. Här inne har jag börjat få två typer av kommentarer:

”Det här tycker jag att du ska skriva om i din blogg. Gör det!”

Den andra kommentaren är:

”Jag dödar dig om du skriver om det här i din blogg!”

Det sista är när någon tycker att de har gjort bort sig riktigt. Då brukar jag skoja och säga att det är klart att jag ska skriva om det här i detalj med ditt fullständiga namn utsatt och allt…

Men tyvärr, alla de där små roliga historierna är svåra att sätta på papper. De är stundens skratt och glädje, svåra att återge, men ni ska veta att de finns. Ibland är de säkert så interna att folk på utsidan har svårt att se humorn.

Naturligtvis när jag någon gång skriver om medfångar försöker jag skriva så att ingen kan peka ut dem.

Men nog är det lite roligt att mitt bloggande har blivit lite av en kollektiv angelägenhet här inne. Både bloggarnas innehåll och kommentarer blir ofta diskuterade. Vi ser naturligtvis inte lika på allting, men det väcker både tankar och känslor över vår situation. Jag tror det är bra.

Annonser