Mammas senaste blogg är daterad Söndagen den 12 Februari 2007;

Skvaller på Kyrkbacken.

Igår var det kyrkdag. Det vill säga ett par Söndagar i månaden (minst en) får vi gå i kyrkan i en lokal som är iordningställd som en kyrklokal inom området. Kyrklokalen är så välfylld att en präst i våra annars så tomma kyrkor under Söndagsgudstjänsterna skulle drabbas av avund.

En del av orsaken till detta kyrko-intresse är att detta är det enda stället där Riksmottagningens fångar får träffa övriga fångar på anstalten. 

Vi träffas och sitter med varandra och nu ges ju ett alldelens utmärkt tillfälle att få prata. Eftersom Riksens fångar ska utplaceras och få sina villkor är vänner som är fågna på andra avdelningar nyfikna på hur det går; ”Får du bra villkor?” ”Vart hamnar du?” ”Finns det någon möjlighet att du hamnar hos oss?”

Frågorna måste inte bara besvaras utan att vi på Riksen har många frågor till medfångarna på andra avdelningar; ”Sitter de på en bra avdelning?” ”Vad sitter det för folk på de andra avdelningarna?” Sen ska det diskuteras om de som redan är inne i systemet har fått några nya möjligheter, eller vad sista avslaget berodde på…?

Ja, för att säga det enkelt så är det ingen brist på samtalsämnen. För att ge ytterligare en beskrivning är det oftast svårigheter för prästen att göra sig hörd. Idag avbröt hon sig mitt i predikan och vädjade till vakterna att vi skulle få en 10 minuter ute på ”kyrkbacken” efter gudstjänsten, så att vi skulle få en chans att prata. Enigt vände sig alla fångar mot vakterna och nickade samstämmigt; ”där hör ni”… Och det blev så. I stället för att snabbt och motvilligt fösas tillbaka till våra avdelningar efter gudstjänsten fick vi stå kvar utanför gudstjänst-lokalen i åtminstone 10 minuter. Jag lovar er; det både skvallrades och pratades, pratades och skvallrades så det stod härliga kring.

Vi var alla eniga när vi återvände till våra avdelningar att det hade varit en härlig gudstjänst. Vi kände oss alla uppfyllda och glada. För mig fick gamla tiders gudstjänst en ny förståelse. Det är inte underligt att folk förr i tiden drog till kyrkan varje söndag trots att de bodde obekvämt långt bort. För vem vill missa den trevliga avslutningen på kyrkbacken?

Annonser