Mammas senaste blogg är daterad Torsdagen den 8 Februari 2007;

Vi får inte prata med grannarna.

Jag undrar hur många av er som hejar på era grannar och kanske småpratar med dem ibland. En del av oss gör det av artighet, några av oss avstår kanske i rädsla eller av integritet. Men jag är övertygad om att de allra flesta hejar när de möter bekanta och kanske också stannar upp för att växla några ord. Ibland gör vi det av artighet, men förhoppningsvis gör vi det ofta därför att vi bara blir glad att träffa en vän eller bekant.

När man sitter på Riksmottagningen är de avdelningar vi är ombyggda med, det närmaste vi kan komma grannar. De är inte bara de som bor närmast oss utan också kvinnor i vår egen situation. Vi får inte hälsa på varandra och absolut inte prata med varandra. I mina ögon är det lite oartigt, men det är trots allt möjligt att leva med. Vad som är värre är när man träffar bekanta och varken får hälsa eller prata med dem. När man, som jag, har suttit på häktet i nästan ett år har man lärt känna många av de kvinnor som senare, liksom jag, flyttats hit. Jag har till och med en bekant här som jag har känt från utsidan, vi har känt varandra i sådär arton år. Men vi får varken hälsa eller prata med varandra. Däremot får vi skicka brev till varandra.

När jag frågar om orsaken har jag fått till svar att Riksmottagningen inte tillhör Hinseberg, så egentligen sitter vi inte här!! Det blir lite, eller snarare mycket löjligt när jag står ansikte mot ansikte med min bekant. ”Tyvärr, jag kan inte hälsa för jag är egentligen inte här!!?”

Igår hämtade två av fångarna från Riksmottagningen maten och sprang på en fånge från en annan avdelning. De är gamla bekanta, så några ord växlades där i mötet. De blev ordentligt utskällda av den medföljande vakten, på grund av regelöverträdelse.

Jag säger vad jag anser; vilket larv!! Här ska vi så småningom slussas ut till samhället, förhoppningsvis till ett ”vanligt” liv. Och så konstruerar anstalten regler där vanligt hyfs och brukliga normer förbjuds.

Snacka om regler för reglernas skull eller till och med regler som motverkar gott socialt skick.

Detta kan verka som en småsak, men när man lever länge med något så töntigt, då blir det ett irritationsmoment. Dessutom är detta bara en bland många regler, som motverkar normer som är rätt vanliga i vårt dagliga liv på utsidan. Fråga mig inte varför? För förklaringarna vi får är nästan alltid svårare att förstå än reglerna.

Annonser