staketet.jpgJag har alltid stått min mamma nära. Sedan jag var barn. Vi har ofta anförtrott varandra små hemligheter och jag har alltid haft ett stort förtroende för min mamma. Sedan mamma greps har vi blivit sammanlänkande på ytterligare ett sätt.

Som en osynlig länk genom betongväggar och tjocka murar. Jag känner på mig. Ja, mamma har ibland haft den förmågan när det gäller mig, men jag har inte tidigare haft den för henne. Men nu har jag det. Även i de perioder när vi inte kunnat tala med varandra i telefonen har jag känt på mig hur hon mår. Jag insåg det redan när mormor och morfar gick bort precis i början när mamma hade gripits och häktats och fortfarande satt med restriktioner (isolerad).

Jag har helt enkelt utvecklat ett sjätte sinne till mamma.

Därför svackar jag lätt när hon svackar och jag lever upp och glädjs lättare när hon är lättare till sinnet och hoppfull. Egenskapen har sina både för- och nackdelar. Men hon kan inte längre få mig att tro att saker och ting är bra när de inte är det.

Mina känslor för henne är starkare än någonsin!

Annonser