Nästa blogg från mamma är daterad på julafton 24/12-06:

Här är vacker natur. Soluppgången över sjön är fantastisk. Rummen är rena och praktiska. Att ha egen toalett och dusch är en gåva.

Avdelningen är också otroligt väl inredd och miljön är så långt ifrån vad man normalt förknippar med fängelsemiljö.

Men i övrigt är det svårt att inse att detta som händer här verkligen händer. Det är sant att personalen sitter i en ”glasbur”, med översikt över avdelningen. Om det överhuvudtaget finns någon personal här.

Många av dem som sitter här nu är hög-ljudda. Jag ska inte använda ordet störda, men visst fårjag en känsla av att något är fel. Radio, CD-spelare och munnar som går som rinnande vatten. Har man inget att prata om görs det läten eller så sjunger man med eller mot CD-spelaren. Säger man till om ljud-nivån möts man av aggressivitet. Personalen sitter ju i sin glasbur så de säger aldrig till.

En annan grupp av fångar drar sig undan till den isolering som cellen innebär. Det här är värre än jag någonsin kunnat föreställa mig.

På Riksmottagningen utreds man under några veckor/månader och sänds sedan vidare till annan avdelning eller annat fängelse.

Hoppas det går fort. För det här är så nära outhärdligt som jag kan komma.

Annonser