Jag blev så glad idag för jag fick brev av mamma och trodde att äntligen, äntligen skulle jag få veta hur hon har det på Hinseberg. Men jag måste erkänna att jag blev lite besviken när jag fann att hon skrivit bloggen sista kvällen på Kronobergshäktet. Mellan raderna tycker jag mig också kunna läsa en viss oro över vad som komma skall… Här är hennes senaste blogg:

(Daterat 21/12-06) Ikväll är det nog sista kvällen på häktet. I morgon ska jag hämtas kl. 08.21 för transport till Hinseberg. Jo, det står faktiskt 08.21. Om hämtningen sker en sådan exakt tid vet jag inte, troligtvis blir det rätt och slätt någon gång runt åtta-snåret.

Jag skulle egentligen ha transporterats idag, men vid 10-tiden blev jag informerad om att transporten var skjuten en dag framåt. Även om jag gärna blivit kvar här över jul, så kändes förskjutningen jobbig. Nu får jag ju inte stanna över jul och då kunde det lika gärna ha skett enligt planerna. Dessutom var allt packat och klart, cellen tömd på allt, ja även på sängkläderna. Nu var det till att börja om med att bädda rent och likaså packa upp det mest nödvändiga.

Jag reser alltså i morgon den 22:a December, den 23:e December har jag varit häktad/fängslad i 10 månader. Den effektiva tiden kvar av mitt straff är 3 år och 10 månader. Man går på 2/3-delar om man sköter sig. Jag har ingen annan avsikt än att sköta mig. 3 år och 10 månader det känns långt, långt…

Jag brukar aldrig tillåta mig att tänka så långt. Det blir allt för tungt. Jag brukar anstränga mig att tänka här och nu. Det har funkat hittills. Men en kväll som denna blir man eftertänksam. Tro inte därför att jag inte har en planering, för det har jag. Jag har en ganska ”heltäckande” planering som även Frivården tycker är bra. Dels ska jag börja med att söka Färingsö. Från där ska jag söka öppen anstalt med frigång för att utbilda mig i en helt ny yrkesgrupp. Mitt gamla yrke är en omöjlighet att arbeta med då jag är dömd för narkobrott. Från där ska jag söka Livskrafts halvvägshus, vilka senare förhoppningsvis kommer att hjälpa till med lägenhet och där jag så småningom hoppas kunna jobba en del ideellt.

Alla berörda är vidtalade och positiva till min planering. Kriminalvården ska ”informeras” när jag kommer till Hinseberg och möter min utredare som ska ge mig villkor. De som jobbar här är positiva. Men trots att de jobbat nära mig, stöttat och peppat mig i 10 månader, har de ingenting att säga till om eller göra utlåtande om. Det är synd, för många av dem känner mig väl. Just nu känns det som om ingen annan skulle vara mer lämplig att stödja mig i min planering och ställa villkor, än de två speciella personer som jobbar här. Den ena chef för avdelningen och den andra gemensamhetsansvarig på avdelningen. Det är alltså inte kompetens som saknas, de båda har höga universitetsutbildningar och långvarig arbetstid inom Kriminalvården. Det är reglerna som är hindren. Planering och villkor för mitt straff ska bestämmas på Riksavdelningen på Hinseberg. Där kommer jag att vistas i 2-3 månader. Dessutom sägs det att personalen inte umgås med fångarna, utan sitter bakom en glasruta och övervakar oss. Så min planering och villkor ska utredas i några timmars intervjuer. Vi får se hur det går. Jag skriver och berättar från Hinsan. Då får vi se hur vården fungerar, i alla fall får ni som är intresserade ett ”pilotfall”. En riktigt God Jul och Gott Nytt År.

Annonser