Här kommer svar till Camilla och MK, (går att klicka på länken) men vad jag förstår är det fler på väg:

Hur det går till vet jag inte, men nu har två bloggar försvunnit ”på vägen”. Den första för ett par veckor sedan och nu svaret på Camillas kommentar. Det var ett ganska uttömmande svar. Den här gången väljer jag att skriva om bloggen i hopp om att den nu når fram.

Kära Camilla, du säger att vi har ju gjort något för att komma hit, och att samhället har annat att lägga pengar på än oss. Jo, det är sant att vi har begått en kriminell handling och är dömda för det, eller väntar på en dom. MEN våra barn har inte begått några brott. Och hur brottsliga vi än är så är våra barn ( i de flesta fall) knutna till oss, såsom mödrar och barn är knutna till varandra. När vi skrev våra önskemål till BO (Barnombudsmannen) tog vi ett beslut att ställa önskemål utifrån våra barn och inte oss själva. Eftersom du läst bloggen som innehöll dessa punkter måste du ha läst att sådant var fallet.

Vi är dömda, men det innebär inte att anhöriga, främst barnen ska dömas som ”medskyldiga”.

Tvärtom måste maximala förutsättningar skapas för barnen för att dessa ska få en sådan smidig övergång från att leva med sina föräldrar till att leva med att föräldern sitter i fängelse. För att orka gå vidare i livet måste trauman bearbetas (även du hade insikten att det var ett trauma för barnen). Har barnet ett nära förhållande till föräldern är våran övertygelse att detta trauma bäst bearbetas tillsammans med föräldern. Utifrån dessa behov satte vi upp punkter till BO, i hopp om att hon skulle hjälpa oss att uppnå förutsättningar för våra barn att bearbeta sin sorg och saknad.

Du behöver inte tala om för oss att vi gjort fel, för det vet vi. Och tro mig, många dömer sig själv hårdare än vad både du och all världens domstolar kan göra. Kanske är det därför så många av oss jobbar för att skapa förutsättningar där vi kan ställa lite till rätta.

Om du nu menar att det i vårt straff ska ingå bestraffning av våra barn så bör detta framgå i våra domstolar. För i ett demokratiskt rättssamhälle ska domarna vara offentliga. Det innebär att det straff som utmäts ska vara öppet för alla att läsa. I våra domar finns inte (tack och lov) något om att barnen ska medstraffas. Därför kommer vi att fortsätta kämpa för våra barns rätt att ha kontakt med oss. OCH det finns många tänkande människor på utsidan, som utan långa förklaringar, inser vikten av detta.

Du var inne på den fria viljan. De allra flesta som är inlåsta här har gjort ett aktivt val. Men av de många finns flera sargade själar. Många vars föräldrar är både kriminella och missbrukare. Nu sitter de själva här. Det är det som kallas ”psykologins onda cirkel”. Kanske med ett mer genomtänkt handlingsprogram inför våra barns trauman skulle vi kunna bryta denna onda cirkel för dem. Du som tänker samhällsekonomiskt bör ju inse hur mycket pengar det finns att spara där. Med tanke på att vi per dygn och individ kostar 4000 kronor!!!

Vidare så är inte pengar det stora problemet i denna fråga. Om du läser punkterna så inser du att bara en punkt kräver pengar. De övriga punkterna skulle vara genomförbara med lite omorganisering och god vilja.

Den punkt som skulle kosta pengar är ett mer anpassat besöksrum för längre besök. För detta ändamål har vi fångar skrivit brev till olika fonder och bett om pengar. Dessutom har jag, vilket du säkert aldrig räknat med eftersom jag nu är inlåst, betalat skatt sedan jag var 14 år och är nu över 50!!!

En annan sak. Det FINNS pengar. Titta bara på de löner och bonusar som betalas ut till chefer inom de statliga verk och företag. Se på våra förtroendevalda som bär upp heltidslöner från 2-4 politiska och -styrelseuppdrag trots att de inte har mer än 24 timmar per dygn. Se på de ”lagliga” (men omoraliska) och olagliga skattefinansieringar som görs där det verkligen FINNS pengar. Skulle vårt samhälle inte ha råd att hjälpa barn i nöd, då har vi ett samhälle som inte förtjänar namnet.

Det är så lätt att fördöma. Att söka lösningar och helande framtidsplaner är svårt. Det kräver både mognad, kunskap och förstånd. Och oavsett om du vill höra det, eller ej, så kräver det ett samförstånd med de inblandade, i det här fallet en lösning som har de fängslade föräldrarna med sig. Så jag anser att det är ett friskhetstecken att vi sätter oss och ger förslag till konstruktiva lösningar för våra barns problem. De är vår framtid precis som alla barn är vår generations framtid.

Till sist; du har mött mycket motstånd för dina åsikter. Det är bra för dina åsikter leder inte till några lösningar och har därför ingen framtid. Din typ av åsikter har varit väldigt ”osynliga” i min och min dotters blogg. Dessvärre hörs de ofta i samhällsdebatten. Jag skulel vilja påstå att den typen av åsikter har fått breda ut sig mer för varje år de sista 10-15 åren. Det är en sorg och kanske har ”de hårdare tagen” varit en bidragande orsak till högre återfakks-statistik och allt våldsbrottsbenägnare kriminalitet.

”Tomma tunnor skramlar mest.”

Du var upprörd för att MK ”sågade” dig p.g.a. dina åsikter. Jag är upprörd över att du sågade våra barn p.g.a. deras mödrars kriminalitet.

Till MK; jag är glad över dina kommentarer. De har en rakhet och orädsla som säger allt. De piggar upp mig. Och det finns stunder härinne då man tappar tron på sig själv. Man skapar en osäkerhet hos sig själv. Ofta, ofta ger dina korta, kraftfulla kommentarer tillbaka lite av självförtroendet. Och att jag faktiskt inte är helt borta när jag tycker som jag gör.

Tack för det!

(Annan länk till detta ämne finns att finna HÄR!)

Annonser