babies_202.gifHade inte planerat att besöka mamma mer innan jul, eftersom jag hade tänkt att hon antagligen skulle bli förflyttad när som helst. Men nu känner jag den där molande saknaden. Den där saknaden som kramar om ens hjärta och som man bara kan känna efter sin mamma. Den där saknaden som gör att inte ens telefonen kan förmedla all värme och kärlek som man känner eller vill ha. Det gör att jag nog kommer att försöka boka in ett nytt besök till henne snart.

Hon är min allra bästa vän. Jag har andra vänner också som ger mig glädje i livet, som jag kan anförtro mig åt, som jag trivs med och som jag älskar. Men det finns ingen som känner mig som min mamma. Det finns ingen som kan ge mig så goda råd som hon, ingen som älskar mig så förbehållslöst som hon gör, ingen som varit så stort stöd för mig i livet som hon. Det finns ingen människa som förstår mig och hur jag fungerar, lika bra som min mamma.

När jag skriver så, är det ingen försköning av min mamma, för att hon sitter häktad just nu, eller för att hon inte kan delta i min vardag. Vi har gått igenom våra svårigheter i livet och fått vår beskärda del av problem, men vi har alltid rett ut dem på ett eller annat sätt och framför allt så har det svetsat oss allt mer samman.

Att ha en vardag utan min mamma, att leva och se tiden an utan henne omkring mig är ibland väldigt svårt. Jag vet att detta bara är en tid av vårt liv. Jag vet att det kommer en dag när jag kan ta luren när som helst och ringa henne. När vi kan laga mat tillsammans och ha familje-grillkvällar igen… När vi kan fira jul tillsammans. När vi kan umgås på tider vi själva valt att umgås. Det håller mig uppe i de svåraste stunderna att tänka på…

Det kommer en dag när vi kommer minnas denna tid med smärta, men ändå kunna glädjas åt den frihet vi då har!

Annonser