dividers_358.gif

Ska åka till mamma idag. Det känns bra att jag ska träffa henne. Det blir en liten kortare resa när jag åker dit och jag blir så lugn när jag är på väg till henne. Jag kan inte riktigt beskriva det. Besökstiden är ju så väldigt kort, men jag känner ändå att den blir så viktig. Att se på mamma, att kunna krama henne.

Samtidigt sätter de där besöken alltid igång så mycket känslor och det är alltid lika tungt att lämna henne och gå.

Vi väntar ju just nu på beslut från HD (Högsta Domstolen) om mammas överklagan. Egentligen väntar vi på ett avslag, men någonstans, längst därinne så när jag ändå ett litet, litet, litet hopp om att hon ska få resning, trots att jag vet att chansen är så extremt minimal att den är näst intill obefintlig.

Steg för steg lär jag mig stå ut med, leva med och acceptera att min mamma kommer att sitta inlåst en lång tid framöver… Flera år. Jag är också lika medveten om att varje år av dessa kommer att gå så sakta, så sakta.

Jag försöker intala mig att se fram emot de små delmålen som först innebär förflyttning till utredningen på Hinseberg och därefter stegvis flyttningar på olika anstalter och sedan även en början av permissioner.

Förra veckan var det nio månader sedan mamma greps, omvi räknat rätt så KAN hennes permissioner kanske ha startat runt jul nästa år.

Det är där vi befinner oss nu. Denna jul blir en liten parentes som kommer att firas endast i barnens önskan och behov, nästa år hoppas jag, hoppas jag att vi ska kunna fira julen tillsammans som en hel familj. Med mamma.

Annonser