Mamma är i skrivartagen, denna blogg handlar om ett besök de hade från BO, d.v.s. Barn Ombudsmannen:
I Fredags hade vi besök av BO, BarnOmbudsmannen. Hon var här för att sätta sig in i föräldrar och barns situation när föräldern sitter på häktet.
Vi kvinnor som har barn gick samman och gjorde en skrivelse till henne. Den tog upp punkter som vi anser borde förändras. Vi försökte att se barnens bästa framför både våra egna önskningar och framför häktets krav. Jag skriver ner det så får ni en chans att läsa:
Förälder under häktningstiden.
De föräldrar som är häktade när deras dom är verkställbar skall kunna lämna häktet för att senare inställa sig för fängelsestraffet.
Att under kaotiska förhållande separeras från sina föräldrar, som sker vid ett gripande av föräldern, är ett trauma för barnet. Att föräldern däremot i lugn och ro kan förbereda barnet på att de ska vara åtskilda under en period är betydligt mindre traumatiskt. Dessutom kan en fri förälder vara med i den praktiska planeringen för att barnet ska ha det så bra som möjligt under separationen.
Därför bör föräldrar med vårdnaden om sina barn släppas efter att de blivit dömda. När de viktiga förberedelserna gjorts för barnets välmående kan de ställa in sig för sitt fängelsestraff.
Detta bör lagstiftas så att det fungerar mer som vana än undantag.
Under häktningstiden skall barn kunna ringa sina föräldrar och samtalet ska släppas fram. Barns sorg, saknad och frågor har inget tidsschema. De bör kunna nå föräldrarna när oron och frågorna dyker upp. Tillgängligheten till föräldern ska inte styras av häktets rutiner utan av barnets behov.
Föräldrar med restriktioner:
De föräldrar som grips inför barnen bör efter högst 12 timmar få rätt till ett längre telefonsamtal med sina barn. De kan genom detta samtal lugna det kaos och oro som gripandet av föräldern har skapat hos barnet.
Denna rättighet bör lagstiftas.
Likaså bör förälder med restriktioner få ett längre besök med sina barn under den första veckan, av samma skäl som ovan, plus att det besöket ytterligare ska lugna barnet. De kan då med egna ögon se att föräldern mår bra.
Denna rättighet bör lagstiftas.
Sitter föräldern med restriktioner under en längre period bör barnets rätt att besöka sin förälder kontinueligt tillgodoses.
Sociala myndigheter bör snarast kopplas in när förälder häktas. oberoende om sociala myndigheter är inkopplade på placering av barnet eller ej. De bör besöka den häktade föräldern under första veckan så att de kan ”stämma av” att barnets trygghet är tillgodosett.
Besök och besökstider;
Beslkstiden bör vara längre än 50 minuter, förslagsvis minst tre timmar.
Vår upplevelse är att när barn kommer på besök känner de först in stämningen. Det tar tid för dem att börja känna sig bekväma i den främmande miljön. De behöver tid på sig för att öppna sig, börja prata och ställa frågor. Dessutom behövs det tid för närhet och beröring. Idag är besökstiden 50 minuter, vilket innebär att när det kvalitativa ugänget med barnet kan börja är besökstiden slut.
Besöken bör förberedas bättre från personalsidan:
Det bör finnas personal som har goda kunskaper om barn. T.ex. bör de presenter barnen kommer med inte avvisas. Låt barnen lämna presenterna i tron att föräldrarna får dem (även om det är saker de intagna inte får ta emot).
Välling och blöjor bör finnas tillgängliga från häktet, då detta inte är tillåtet att föra in.
Dörren om den intagna bör låsas först när barnen har avlägsnats. Det bör läggas extra vikt och hänsyn från personalens sida när barnet kommer och när de lämnar beslöket.
Det bör finnas tillräckligt med personal som kan stödja föräldern efter de haft besök från sina barn.
Besöksrummet;
Bör vara bättre anpassade för barnen. Där bör finnas toalett och pentry. Det bör finnas möjlighet för den intagna att ta med fika, mellanmål till sig själv och barnen.
På sikt bör även Kronobergshäktet bygga en besökslägenhet. På Kronobergshäktet sitter kvinnor länge. Väntetiden att få en fängelseplats är lång. Det är inte ovanligt att kvinnor sitter här mellan 6-12 månader. Av denna anledning bör det finnas besökslägenhet för barnfamiljer. Detta speciellt med tanke på att här sitter många kvinnor från andra länder. När deras familjer med barn äntligen har råd med en resa hit bör de få ett långt sammanhållande besök.
B.O. gjorde ett sympatiskt intryck. Hon lyssnade intresserat och ställde adekvata frågor. Nu får vi bara hoppas att hon gör något praktiskt för att förbättra förhållandena för alla barn som har sina föräldrar på häktet. Ja, förstås också för dem som har sina föräldrar i fängelse.
OBS! Lämnar en länk till SvD där det finns en artikel om just BO´s besök på Kronobergshäktet. DU kan läsa artikeln HÄR!
23 Nov 2006 at 11:32
Mycket bra att ni gick ihop och lämnade en skrivelse till BO!
Ni gör stor nytta för många människor.Otroligt vilken kraftfull kvinna du är,jag får krafter bara genom att läsa dina blogg!Du agerar!
Vård och behandling till alla intagna och deras anhöriga är livsviktigt.
Barn är det bästa vi har.Du har sex barnbarn dessutom,grattis!Jag har inga barnbarn än,men jag vet att när den dagen kommer så är min lycka gränslöst!
Jag är så tacksam att du låter mig veta ,hur det är att vara där inne.Jag vill så gärna veta,lära mig.
Glöm inte bort att ta hand om dig och spara dina krafter.Den faran finns alltid för oss omhändertagande kvinnor,mammor.
En stor kram!
23 Nov 2006 at 14:05
Vad märkligt, håller de inte på att bygga om just Kronobergshäktet?
Vad jag läste i artikeln finns bara 6 besöksrum på 300 fångar, det säger sig själv att det inte går ihop.
Dessutom väldigt dåligt med personal 9 st kvällstid? Vad jag läste en annan gång i tidningen när de rymde en man därifrån, så har jag för mig att kvällstid räknades från 17 eller 19 och att det mer lät som 1 man per avdelning
Ja, jag antar att 300 häktade innebär flera olika avdelningar. Delar man upp det skulle varje personal ansvara för 33 fångar. Det säger sig självt att man varken kan få besök, ringa eller något annat, när personalen dessutom skall sköta en massa andra sysslor.
Hur många personal är det då dagtid kan man undra?
23 Nov 2006 at 15:11
Bra! Vi måste alltid göra vår röst hörd för att förbättra!
24 Nov 2006 at 00:44
Hm. Jag förstår hur ni tänker, men nu har ju samhället inte ett hav av pengar att ösa ur.
Ett enklare sätt att att lösa problemen vore att föräldrar tog hänsyn till sina barn och lät bli att begå brott där man kan bli häktad och dömas till fängelse.
Jag förstår att detta inte är en uppskattad kommentar, men jag har faktiskt många gånger förvånats över hur man med berått mod kan sätta sina små barn i den sitsen att de har en förälder som sitter inne. Jag tror det är ett stort trauma för varje barn. Hur kan man göra så mot sina barn??! Så hänsynslöst. Jag förstår inte. Sorry.
24 Nov 2006 at 20:34
Så obehagligt att läsa så hjärndöda kommentarer som från Camilla. Sånna überperfekta och ”rationella” människor är rätt otäcka. Jag förvånas ofta hur inskränkta och osymatiska en del människor kan vara.
I övrigt: ”Någons”, hälsa din mamma!
25 Nov 2006 at 18:23
Till mks här ovan:
Jag är inte alls någon perfekt typ, tvärtom en rätt slapp sådan. Du saknar faktiskt grund för att såga hela mig bara för att jag framfört en åsikt som du ogillar.
En vuxen människa har en fri vilja, väljer själv sina handlingar och får ansvara för dem. Jag köper inte snacket om att just kriminella är viljelösa rön, offer för olyckliga omständigheter. Med undantag för personer med vissa funktionshinder, ska tilläggas.
25 Nov 2006 at 20:12
Hm… Ja här var det ord och inga visor… Men jag har faktiskt förvånats över att kommentarer liknande Camillas inte har synts här förut. Det är ju en ståndpunkt som vittnar om ansvarstagande och klokskap. Det är väl sådan man vill vara. Klok och ansvarstagande. Särskilt mot sina barn. Frågan finns i mig också. Varför gör man det? Varför tar man risken? Är den frågan bortom det pratbara i en sådanhär miljö, där jag verkligen vill värna om det fina samtal som hela tiden vuxit fram utan knivar i ryggen. Sätter man en kniv i ryggen när man inte förstår? Ja, jag tror det. Jag tror att det är så känsligt och sårbart att det inte går att konfrontera på det sättet. Utan att såra. Men varför ska man då vara så rädd för att inte såra? Dessa människor som uppenbarligen inte har tänkt på det viset själva… Tja, jag vet inte riktigt, men jag vill inte såra. För jag tror att om man vet att man gjort en så tydlig galen handling, och måste stå för det i fullt dagsljus, så tänker man tankar man aldrig tänkt förut. Det är då det finns möjlighet att få nya svar. När en dörr stängs, går en annan upp. Det är då man – vi – här ute i den vanliga galna världen har möjlighet att säga; välkommen att börja om!!! Välkommen att hitta en ny mening i ditt liv, så att du inte vill göra på detta viset igen. Men jag tror inte att någon kan hitta den vägen själv. Inte någons mamma heller. Man behöver vara många som öppnar nya vägar. Att döma en handling är inte samma sak som att döma en person för resten av dess liv. Det är skillnad!
Men jag tycker att konsekvenser måste finnas för hännsynslösa gärningar. OCH en väg vidare.
K
26 Nov 2006 at 11:30
Jag ska inte ta upp plats och diskutera med andra här i någons blogg, men Camilla, klart jag kan såga hela dig eftersom du visar på ett personlighetsdrag som jag starkt ogillar. Förresten, har vi verkligen en fri vilja? Den frågan trodde inte jag att filosoferna var klara med än. Men du kanske är Fil Dr i Filosofi och redo för Nobelpriset, vad vet jag.
27 Nov 2006 at 09:41
Jag håller med mksblogg.. Oj vad jag inte kan hitta ens en liten gnutta förståelse eller respekt för människor som inte har någon som helst kunskap eller sunt förnuft men ändå alltid måste tycka…
27 Nov 2006 at 09:45
Camilla: Jag vet att min mamma har planerat att besvara din kommentar, men jag väljer ändå att göra det själv också;
Jag tycker det är helt okej att ha olika uppfattningar och åsikter. Du har också rätt till din. Däremot så tycker jag din åsikt känns väldigt naiv. Det är klart att alla kan instämma i att föräldrar inte bör begå brott. Ingen annan heller för den delen. Men bara för att vi säger; “Pedofiler borde sluta utnyttja barn” så betyder inte det att folk kommer att sluta utnyttja barn.
Om du läser ovanstående blogg en gång till så står det inte vad de INTAGNA vill ha för egen vinning. Det står att man försökt se till BARNENS behov när en sådan traumatisk händelse sker.
Om ett barn utsätts för sexuella övergrepp (oavsett om det är av en förälder eller utomstående som utsatt barnet) så anser jag att barnet behöver all hjälp det kan få av samhället. På samma sätt anser jag att man ska hjälpa och stödja barn som har en förälder i häkte/fängelse. I många av dessa fall tror jag dessutom att det är just umgänget med föräldern som kan stötta och hjälpa barnet.
Jag kan bara tala för mig själv, men jag antar att jag inte är det enda vuxna barnet som har haft en fantastisk mamma under hela min barndom trots att hon nu är kriminell och sitter häktad.
Jag är personligen HELT övertygad att man kan vara en toppen förälder på andra sätt, samtidigt som man kan begå en brottslig handling. Det ena behöver inte utesluta det andra (medan det säkert finns flera fall som kan vittna om motsatsen också.
Att samhället inte är ett hav av pengar är ju en självklarhet, men dock finns det en hel del av dem och där tror jag det gäller att prioritera. Vad gäller de pengar som finns inom Kriminalvården är jag övertygad om att många föräldrar som sitter i häkte gladeligen skulle omfördela vissa resurser till fördel för barnen!
Sedan reagerar jag också på det du skriver om att kriminella skulle vara viljelösa offer. Självklart finns det en massa kriminella som planerat sina brott, men det finns också en massa människor som begått kriminella handlingar p.g.a. att de varit förtryckta/medberoende/beroende. Allt det må inte vara en ursäkt, men dock ändå en mycket vettig förklaring. För mig är det en självklarhet att vi människor inte alls föds med samma förutsättningar eller samma psyke. Att vi handlar på olika sätt i samma situationer för att alla männsikor är olika individer och inte bara en mekanisk människo-massa.
Sedan tycker jag att du glömmer en viktig sak; så länge man sitter HÄKTAD så är man faktiskt inte dömd skyldig! Man är MISSTÄNKT!! Det finns ju en massa människor som faktiskt släpps ut ur häktet för att de faktiskt blir FRIADE, för att man hittar en annan som är skyldig eller i BRIST PÅ BEVIS, vilket innebär att man kanske inte alls är skyldig. Innebär det att deras barn OCKSÅ ska straffas då?
Att ifrågasätta och ha en egen åsikt är alla människors rättighet, men jag tycker ändå det är trist att din kommentar har en sådan stark ton av ilska och inte visar någon förmåga till empati eller frågeställning. Jag beklagar det!
27 Nov 2006 at 12:01
Aj aj aj. Det måste vara jättejobbigt för ”någons mamma och någons dotter” att få kommentarer som är fördömande och nedsättande. Ni går så öppet och sårbart ut med er berättelse och vill visa ur det ”är”, och skapa en gemenskap för alla i samma situation. Och på köpet får ni bära korset, bli objekt för andras ondska…
Fördömande kommentarer är ju inte roliga, men trots allt en del av vårt samhälle. Det är sådana röster som har gjort att det ser ut som det gör för mänskligheten. Det är sådana röster som avgör när vi väljer politiska partier i riksdagen. Därför är det också bra att det syns här, tänker jag. Om än jobbigt. för sådana kommentarer hjälper inte någon. Bara den som hellre vill straffa hårt och ge ekonomiska resurser till dem som redan har gjort bra val i livet. Och vilka gör bra val i livet? Kanske de som har möjlighet… Ekonomisk möjlighet…?
Det är en ond cirkel som inte bryts av att undlåta människor att bygga upp ny självrespekt och värdighet och en ny vilja att göra gott.
Hela systemet känns så låst. Som ett fängelse. Att vara fördömande är att ha byggt in sig själv i ett fängelse av rätt och fel tänkande. Var är då människan?
Men så är den politiska grunden för vår samhällsbyggnad. Att arbeta 40h /v, få hjälp om man bryter benet men inte om man bryter ihop… Det är NORMALT… Ja, listan på galenskaper kan bli lång. Och vi sitter alla i samma båt.
Den grundläggande frågan tycker jag istället borde vara; Varför har människor behov av narkotika och egoistiska destruktiva affärer i vårt samhälle?
Vad kan vi göra för att ge människor andra värdegrunder från början?
Gör vi rätt när vi bygger vårt samhälle på normer som är en förutbestämd mall för vad en människa är och vill och kan?
Varför faller människor ur???
Och varför hugger då de som är kvar på blottad strupe? Är vi djur eller har vi nått en högre insikt?
Det kanske är olika?
K
27 Nov 2006 at 15:10
Jösses man tar sig för pannan!!! Klart att vi som vuxna OFTAST kan välja själva, men inte alltid – läs tidigare blogginlägg ang två medfångar tex!! Det är så lätt att döma, och visst kan man bli arg på föräldrars dåliga val……att en del överhuvudtaget gör ”valet” att BLI förälder, men det är så lätt att sitta och döma! En sån som jag tex ska inte skaffa barn, bla pga att jag ibland gör dåliga val fast jag borde veta bättre…..jag har en personlighetsstörning, och det är ingen URSÄKT för mina dåliga val men en FÖRKLARING. Det är bara tur att jag aldrig blivit gravid i mitt liv, och det är först sen jag blivit över 35 år (är 39 nu) som jag har insett att jag faktiskt inte ska ha barn för att jag inte är mogen nog att klara av det! Och nu handlade ju inte detta om föräldrarna utan om BARNEN…..så om en förälder gör dåliga val som drabbar barnen så ska oxå samhället göra dåliga ”val” för barnen, är det ditt resonemang Camilla?! Att ett dåligt val rättfärdigar ett annat eller vaddå?! Att barnen ska straffas för att föräldrarna har gjort dåliga val?! Jag hoppas du kommer göra dom rätta valen hela livet…..
27 Nov 2006 at 20:18
Jag tror helt enkelt Camilla inte har fattat inlägget.
Naturligtvis bör man tänka efter före innan man begår ett brott.
Men inlägget handlar faktiskt om att fängslade kvinnor, oavsett om de har små barn eller inte, har gått samman för att belysa flera problem som finns.
Ditt sätt att resonera är lite som att … klaga inte på att du inte får barnomsorg, du har valt att skaffa barn
28 Nov 2006 at 12:18
Jaha. Så tycker man plötsligt synd om Camilla. Det ska bli spännande att läsa ”mammans” kommentar. Men Camilla, som alltid väljer det rätta och aldrig gör misstag och som vet vad pengarna behövs till i vårt samhälle, har säkert inte ont av att bli sågad av ett gäng anarkister? Nä, nu var jag ironisk så det stänkte. Jag tror att Camilla känner sig missförstådd och kränkt nu. Dömd. Oskyldigt dömd? Tänk om hon vill ha rättelse i HD, men får avslag. Hon får bara ta straffet, pengarna i rättsväsendet räcker inte till att älta sådana trivialiteter. Har man gett sig in i leken får man leken tåla. KORSFÄST! KORSFÄST! KORSFÄST!
Förlåt Camilla. Jag använder dig som objekt för en stelbent människosyn. Och jag retas. Jag tror inte att vi vet så mycket om dig att vi kan döma dig!! Men din kommentar var så typisk för en viss typ av värderingar. En typ som fanns redan på Jesu tid. Det var de som korsfäste Jesus. Och skulle göra det igen om han fanns här idag. För han hade helt andra värderingar, med utrymme för de utstötta, ”syndarna” och de sjuka. Han valde att leva med dem, upprätta dem, istället för med dem som hade makt i samhället. Snacka om provokativt, då han egentligen var en dåtidens medelklassman. Ja, så fick jag in lite Jesus mitt i allt ihop igen. Känner mig jobbig.
Kram. K
28 Nov 2006 at 17:18
Kristina Grahn: Tycker inte alls du är jobbig! Tvärtom; jag tycker din humor passar utmärkt här! Kram!
28 Nov 2006 at 19:15
Skönt med friska fläkter som Kristina, det blir lite humor i allt allvar!
28 Nov 2006 at 22:02
TACK!! Jag denna blogg var sannerligen det mest gripande jag läst på länge. Tänk att vården på häktet är så vidrig!!!??? Man blir ju galen! Tänk vad viktig denna blogg är!
29 Nov 2006 at 07:28
[…] Efter den heta diskussion som fortfarandepågår i mammas 6:e blogg (går att klicka på) vill jag bara tillägga att jag vet att flera svar till er som skrivit kommentarer i flera bloggar är på väg. Hoppas dock ni har lite överseende med att det tar lite tid. Först väntar jag några dagar tills det kommit några kommentarer, sedan skriver jag ut varje blogg och postar dem till mamma. Från när jag skickar dem tills hon får dem tar det vanligtvis 2-4 dagar. Därefter skriver hon svar så snart hon hinner och därefter sänder hon dem till mig, vilket tar ytterligare några dagar. Så att få svar på en kommentar eller en direkt fråga kan ta minst 1-2 veckor. […]
30 Nov 2006 at 11:30
Jissus,vad många intressanta inlägg!
Jag har varit dömande förut,men Livet har lärt mig att bli mer tolerant.Mest har jag dömt mig själv väldigt hårt,men idag kan jag se mig själv med mer kärleksfulla och förlåtande ögön.
Försöker att låta bli att döma andra.
Förr har jag trott att de intagna har det mycket bra..för bra…har tyckt att de ska minnsan få lida därinne,så de lär sig!
Nu vet jag bättre,och tror inte att straffpåstraff hjälper.Konsekvenser ska finnas men alla ska bemötas med respekt och vänlighet därinne och härute.
Det är rehabiliterande att de intagna får träffa sina kära!
Min son har fått pikar av personalen:”Du har besök för ofta”
Han är älskad och omtyckt!Vi dömer inte honom men ogillar och acepterar inte hans gärning,beteende.
Men kanske det kan vara så att det finns få besöksrum,många intagna,ju mer sonen får besök,desto mindre möjligheter har andraintagna att ta emot sina besökare..jag vet inte.
Han tar emot besök av sina syskon,men fortvarande inte av mig,för han anser att jag är skyldig till hans livs olycka.Drogerna är hans livs olycka,beroendet av de!Och jag gjorde allt för att få honom att sluta,söka behandling men jag kan ju inte bli nykter och drogfri åt honom,det jobbet måste han göra själv!
Tack,”Någons mamma”att jag får vara med och veta,hur det är därinne.Du är öppen och ärlig,mänsklig kvinna och att vara mänsklig är att inse sina begränsningar och tillgångar,fel och brister,starka och svaga sidor.Kram!
12 Dec 2006 at 19:27
[…] Här kommer svar till Camilla och MK, (går att klicka på länken) men vad jag förstår är det fler på väg: […]