babies_202.gif

Jag trodde aldrig att jag skulle ”vänja mig” vid att min mamma sitter häktad, men vissa dagar känns det faktiskt som jag gjort det. Vissa dagar har jag dock inte alls gjort det…

Igår råkade mitt yngsta barn se denna sida, när den var uppe på datorn och h*n såg bilden högst upp, då sa h*n: ”Där bor mormor!” Då känns det svårt.

Vi har inte berättat för h*n. Inte för att h*n inte borde få veta, utan mer för att dagis har en ny personal som jag ännu inte känner förtroende för eller vill berätta för och jag känner att när jag väl berättar så vill jag också att de ska veta. Jag kommer att berätta, men jag vet ännu inte när.

Det är en svår övervägning det där, för på ett sätt gillar jag inte att ha hemligheter för mina barn. Jag gillar att vi har en öppen relation och att alla känner att de kan säga vad de behöver prata om, men samtidigt så är denna sak lite speciell.

Jag kommer att berätta, det är ju inte så att vi går och smyger eller viskar om denna sak, utan vi pratar om det öppet, men vi undviker att säga ordet ”fängelse” och ”häkte” när h*n är omkring.

H*n är i den åldern nu då h*n är väldigt faschinerad av poliser, uniformer, tjuvar sådant.

Vilken ålder är lämplig att berätta att mormor och styvmorfar sitter inne?

Annonser