Mamma hade egentligen skrivit en blogg innan denna, som aldrig kom fram, den handlade om inlåsningarna på häktet. Nu har inte det brevet kommit fram trots att jag väntat i drygt en vecka, så jag lägger ändå in nästa. Enl. kronoberg har brevet inte heller stoppats av dem, så antingen har den försvunnit där eller så i postgången. Nåja, här kommer den hon skrev efter den i alla fall:

Jag går och grubblar på ett moraliskt problem. Jag vrider och vänder på det. På många vis är jag klar med vad jag anser och på samma sätt kan jag se andra sidor av saken.

Jag berättade ju i min förra blogg (den blogg som tyvärr försvann//S.D.) att vi var inlåsta för att det fanns knark på avdelningen. En viktig del i problemet är att den här avdelningen till skillnad från många häktningsavdelningar inte bara förvarar folk. Vi har gemensamma utrymmen med ganska mycket extra att sysselsätta oss med. Symaskin, garn och tygförsäljning betyder ganska mycket för mig. Vi får baka dagligen. Det bjuds hit grupper från olika behandlingsinstutitioner och inte bara det, det bjuds också in folk som lär ut olika pyssel och hantverk. Dessutom kommer till och från artister hit och underhåller oss. Det finns väldigt lite pengar avsatta för den här verksamheten så personalen jobbar verkligen för att ge oss dessa möjligheter. För det är det viktigaste av allt att det är bra personal här som verkligen försöker stötta oss och inte minst behandlar oss med respekt. Visst, det finns ett och annat rötägg, men de får inte så stort utrymme då den gamla inarbetade personalen har en klart bra människosyn. Vi har en suveränt bra kvinnlig chef här. Ofta när vi ber om något extra, sånt som kanske inte alltid strikt följer regelboken så kan hon sträcka sig långt för att få till det vi bett om. Naturligtvis om hon anser det rimligt eller vill uppmuntra oss. Hon kan också säga nej, men gör då detta med en logisk förklaring och utan arrogans eller demonstration av makt. Lite tillspetsat kan man säga att här använder personalen oftare huvudet än regelboken.

Den anda som råder på avdelningen är inget självklart inom Kriminalvården. Jag är inte dummare än att jag är tacksam för det och känner stor respekt för många som jobbar här. Tyvärr har inte denna avdelning så hög status bland andra häktingsavdelningar. Den får ofta kritik att här är för slappt, att det daltas med fångarna o.s.v.  Det finns folk i huset som vägrar jobba här p.g.a. att de tvingas möta fångarna med respekt. Det är väl inte utan att det finns skadeglädje hos de dominanta plitarna när det uppstår problem på den här avdelningen.

Den motprestation som krävs av oss är att våld och hot inte får förekomma, några enkla städuppgifter och naturligtvis är knark förbjudet. Kraven är inte orimliga. Det finns dock ett problem. Här är majoriteten missbrukare. Och ju hårdare kontrollen är för att stoppa att knark tas in, desto mer uppfinningsrika blir de intagna för att få in knark, och de lyckas väldigt, väldigt ofta.

När vi efter den sista inlåsningen blev utsläppta hölls en samling där vi blev utskällda för att det funnits droger på vår avdelning. Även vi som inte drogat anses som medansvariga. Det finns en viss sanning i det. Vi är de som först märker när en eller flera medfångar knarkar. Vi har också vissa fördelar på den här avdelningen, som andra häktade saknar, så vissa krav ska ställas på oss.

För ett par veckor sedan då vi också hade droger på avdelningen tog en av missbrukarna initiativ till ett möte utan personal. Det gjordes då klart att majoriteten av fångarna ville ha avdelningen drogfri. De som hade knark här inne uppmanades att slänga drogerna eller begära sig till en annan avdelning. Det funkade. Det är så jag vill attt problemet ska lösas. Något som vi fångar tar beslut om och kräver av varandra.

När problemet uppstod denna vecka så föreslog jag att vi skulle gå till väga på samma sätt. Den medfånge som hade ”larmat” ville inte det. Hon hade redan pratat med personal sa hon och denna hade avrått, då personen som knarkade var känd för agressivitet. Här blir jag något ifrågasättande att en person känd för våldsamhet flyttas in till oss på öppna!!! Nåväl, nu var det ju redan rapporterat till personal och det blev inlåsning och utflyttning av tre personer, varav en var oskyldig.

Här kommer mitt dilemma; Hur kan jag som tagit in knark i landet, eller andra som sålt narkotika, ange missbrukarna för missbruk? Det är stor skillnad att ta ett möte och ställa sig bakom en fångmajoritet om drogfritt och något helt annat att ange missbrukande medfångar. Det blir mycket dubbelmoral i det sistnämnda. Personer som har gjort pengar på narkotika vill inte tvingas dela tillvaron med missbrukare, eller ens ge dem en ärlig chans att slippa represalier genom ett öga mot öga samtal. Det blir lite som att sitta i skinnsoffa och fördöma köttätare. Dessutom fördes ju nu en oskyldig bort från avdelningen. För vid misstanke förs du till isoleringen och blir kvar där tills provsvaret kommer och bevisar din oskuld. Man är alltså skyldig tills motsatsen har bevisats. Det tar upp emot en vecka att få provsvaret. Då är ens gamla plats på öppna avdelningen redan upptagen av en ny fånge. Så efter man blivit rentvådd får man stå i kö för en ny plats på öppna, det kan ta varierande tid från dagar till veckor. Detta är ju ytterligare ett problem med angivarsystemet att man kan ”göra sig av” med en medfånge man bara inte gillar.

Jag ser definitivt mer faror än fördelar med ett angivarsystem. Tjuvhedern är väl att inte stjäla mellan tjuvar, och vill man erkänna sin brottslighet så erkänner man sin del i brottet och inte andras och så länge man är brottsling så anger man inte andra brottslingar. Det finns en del moral och heder i det begrappet som i vart fall inte jag bara kan sopa under mattan. Inte heller i den hederliga delen av samhället tolererar man spioneri eller insiderbrott. Jag tror att varje gruppering har sin hederskodex och sina moraliska ställningstaganden. Rätt eller fel har sällan glasklara riktlinjer. Ibland tror jag att vi människor inte har det så lätt som att bara välja mellan rätt eller fel. Oftast tvingas vi välja det vi anser som minst fel mellan två alternativ som blir fel hur vi än gör.

Jag avslutar med ett roligt citat sagt av en av mina medfångar:

”Jag lever inte lagligt, men jag har moral. Okej, ibland har jag dålig moral, men det är i alla fall bättre än ingen moral alls.”

Annonser