Mamma svarar Susann som skrev en kommentar i min blogg: ”Olika regler, helt godtyckligt”;

Jag log av din berättelse när din son´s kompis vägrades det medhavda kaffebröd du tog med till honom. Du ska veta att även vi på insidan försöker få till att ta med något ätbart till besöken. Hur det än är så blir det lite mer naturligt och avslappnat med ”kaffe och dopp”. Vi är ju dessutom kvinnor som sitter här och jag tror att vi, mer än männen har en vana att träffas över något ätbart. På vår avdelning får vi ju baka. Så vi har provat det motsatta att vi ska få baka något för att ta med på besöken. Icke sa nicke. (I detta fall systemets regelbok.)

Det är ju för att knark inte ska smugglas in. Men det blir lite märkligt att förstå när inte heller fången får ta med fikabröd. Ja, logik är nu inte kriminalvårdens starkaste sida, så vi får nöja oss med ett nej. Det är nämligen så att generellt gäller att när man använder logiska argument inom kriminalvården så är det ibland mer belastande än till din fördel. Detta kan bli ganska komiskt om denna värld möts med en mer jordnära logisk värld.

Jag har en historia från en medfånge som tillhör en etnisk minoritetsgrupp som belyser detta. Hennes mamma var helt övertygad om att Svensk Kriminalvård inte tog väl hand om hennes älskade dotter. En brist hon var helt klar över var att mathållningen var dålig.  Så när hon besökte sin dotter hade hon med sig två stora matkassar med färdiglagad mat. Hon blev väldigt upprörd då hon nekades att ta in maten. Hon kunde inte förstå detta förbud. Sanningen att säga så använde hon halva besökstiden till att försöka övertyga vakterna om att denna regel måste de bara strunta i. När hon inte förstod så släppte vakterna på sin finkänslighet och sa rent ut att hon kunde ha blandat knark i maten. Mamman såg storögt på dem; ”Knark i maten? Tror ni att jag skulle vilja förstöra maten som min dotter ska äta?” Sedan tillade hon; ”Om ni tror att jag är så dum att jag skulle ta in knark till min dotter måste ni väl ändå förstå att jag för den skull inte kan förstöra maten?!!”

Jag älskar den historien, den är rolig, klok och så full av omsorg. Och dottern ler kärleksfullt och säger; ”Ja, ibland kan mamma få en att skämmas,” men i hennes röst finns massor av stolthet!

Annonser