Jag har fått två kommentarer som jag väljer att svara på i nya inlägg i stället.

Först svaret till Miss Borderline:

Miss Borderline: Ja, faktum är ju att det fanns två åtalspunkter var på dem båda som rörde grovt narkotikabrott. Mamma har erkänt den ena och hävdar att styvpappa inte är inblandad i något av dem. Styvpappa nekar till båda. De blev båda dömd på båda punkter. För den punkt mamma erkänt brukar straffet ligga på runt fem år, därför säger hon att det vore okej med fem år. Hon är beredd att ta det straffet!

Vad gäller den punkt de båda nekat så ändrade de tydligen åtalspunkten i domen till ”Försök till grovt narkotikabrott”.  De menar alltså att de planerat brottet men aldrig genomförde det. Trots detta blev de ändå dömda till det.

För mig är det ju svårt att ”garantera” att de inte gjort det, men eftersom jag gått igenom förundersökning, varit med hela tiden vid både Tingsrätt och Hovrätt, läst domen från Tingsrätten, samt hört domen (har ännu inte hunnit gå igenom den) så säger jag med bestämdhet i alla fall att man kan inte döma dem för detta brott ”utan rimligt tvivel”.  Det man ifrågasatt har de båda haft samstämmiga uppgifter om, samt lagt fram så pass mycket bevis de kunnat under de omständigheter de befinner sig i. DÄRFÖR anser jag dessa domar vara orättvisa!!

Annonser