souldeep21.jpgJa, det är nu två dagar kvar tills domen kommer. Det känns så underligt att gå och vänta. Domen betyder så väldigt mycket och man hoppas, hoppas, samtidigt som man inte riktigt vågar sätta sin tilltro till det. Jag tänker så mycket på den sista rättegången (Hovrätten). Hur den gick till. Vad som sades.

Att vissa saker som Åklagaren framställde som ”bevis” för att vissa kriminella saker skett, faktiskt var saker som vi som känner mamma och styvpappa VET att det är helt naturliga saker för dem… Det hade ingening med brotten att göra alls.

Det var så frustrerande att sitta där och lyssna och inte få säga något alls…

Jag ville protestera, säga att sådär är det ju inte alls. Väldigt frustrerande!!

En annan sak som retade mig väldigt mycket var att en av häktesvakterna (de var ca: 7 stycken) satt och hånade och viskade saker till sina kollegor om vad som pågick under själva rättegången. Dels fick jag svårt att konsentrera mig på vad som faktiskt sades, men sedan retade det mig också att hon satt och viskade saker som ett hån. Hon skrattade, fnittrade, viskade.

En av de andra killarna som åtalades hade blivit videofilmad av polisen och när filmen visades så sa hon till en kollega; ”Ooooj, vad piiinsamt!!” Följt av fnitter.

Jag har en bror som jobbar på ett annat häkte. Jag berättade detta för honom och han sa att man kan anmäla sådant, för att de får inte göra så.

Jag hade faktiskt planerat att anmäla både henne och domaren, som betedde sig förvånansvärt illa. Men efter rättegången gick luften ur mig. Jag orkade aldrig ta tag i det där. Vilket jag på sätt och vis ångrar idag.

Min bror sa att egentligen får häktesvakterna inte ens sitta och läsa och sådant. Det gjorde 3 stycken. Fast det gjorde mig faktiskt inget. Några läste en tidning, en satt och läste en bok. Jag tyckte det var helt okej. Men det kändes INTE okej med hon som satt och hånskrattade och flamsade med de andra. Det var faktiskt inte okej.

Jag förstår att det måste vara urtråkigt att sitta där i flera timmar, men ändå…

Annonser