I Torsdags var det första besöket jag gjorde när jag fick träffa mamma alldelens ensam. Helt ensam. Inga syskon, inga barn, ingen polis…

Jag hade mamma för mig själv, i en hel timme. Jag kunde prata fritt med henne. Vi talade om gripandet, om rättegången, om domen, om familjen och om oss.

Vi pratade och skrattade. Hon är lite sänkt just nu. Tror nästan lite likgiltig. Jag berättade dock om mitt ”detektiv-arbete”. Berättade om alla papper jag lämnat in till inlämningen på häktet innan besöket. Om vad jag funnit. Om vad jag skrivit till hennes och styvpappas advokater. Jag tror det tände henne lite. Gav en liten glimt av hopp…

I morse ringde hon, hade läst allt! Hon HADE blivit tänd av mitt ”advokat-arbete”. Hon talade om att skriva en insändare, sa att hon redan börjat. Men hon berättade också att det varit svårt igår att bli kvar i häktet när jag gick. Det är alltid svårt att lämna, men när jag lämnade i Torsdags, så kändes det liiite lättare än tidigare för mig. Men för henne var det visst väldigt svårt. Hon sa att hon kände saknaden av mig så starkt när jag gick…

Någon timme efter att mamma ringde, så ringde också styvpappa. Han kallade mig för ”advokaten”. Han hade också fått in och läst både brevet till hans advokat och alla bilagor jag skrivit! Han lät hoppfull. Samtidigt spårade jag en aning bitterhet, något jag inte hört från honom tidigare. En misstro till hela systemet som jag vet att han inte haft förut!

Han berättade att en av de andra åtalade bett att få byta advokat, men blivit nekad! Jag trodde inte att man KUNDE bli nekad att byta advokat, särskilt inte när man inte valt sin advokat själv i första hand…

Det är förresten mycket jag inte kände till innan detta skedde i vårt liv. Jag trodde att med en rättsstat så skulle man känna sig trygg på systemet, inte att man skulle känna rädsla.

Nästa rättegång; Hovrätten beräknas bli av i September…

Överflyttade kommentarer från Expressen:

Hej,

Anmäl
Skriven av Bloggerlina den 30 jul 13:06   |   Radera
var ett tag sedan jag var inne på din blogg och läste. Men har läst nu. Rörs av olika känslor hela tiden. Och du skriver väldigt bra. Och nu försvann allt jag skulle skriva till dig. Vill bara tala om att jag tänker på dig och din familj. Kram Bloggerlina

Man kan ju tycka

Anmäl
Skriven av Miss Borderline den 30 jul 16:15   |   Radera
att det är advokaterna som ska göra advokatarbetet och inte du…..men tyvärr är det nog ofta så, advokaterna lägger inte ner så jäkla mkt krut på sina klienter. Nej, att byta advokat ”hux flux” är inte så lätt som man kan tro. Ja nu hänger det nog på att hovrätten ser luckor i åklagarens framställan för annars kommer nog straffen kvarstå……läste om ett par som fått 4 år vardera för hantering av 76 gram heroin, så straffskalorna är nog höga. Ja det är mkt man inte vet och framförallt inte förstår när det gäller vårt rättssystem!! Men nog är det ruttet många gånger. Sänder styrkekramar och hoppas verkligen advokaterna tar del av det du kommit fram till och inte känner sig ”trampade på tårna”!!

Jag håller på dig……

Anmäl
Skriven av magnolia65 den 30 jul 22:26   |   Radera
Jag ser att du har ett ”driv” i dig nu, det är bra. Undrar hur många häktade som har sådana närstående som du och jag, som kämpar oss blodiga mot ett system som är helt ofattbart. Jag trodde på vårt rättsväsen, men bara det att nämdemännen sitter helt öppet och sover under rättegången. Jag trodde att jag skulle ”gå i taket” när jag såg hur de satt och riktigt tappade huvudet innan de med ett ryck satte sig upp igen. Detta är Våra skattepengar!!! Hade jag somnat på mitt jobb så hade jag fått gå med omedelbar verkan. Eller den tilldelade advokaten som två dagar innan rättegången säger ”Jag har inte satt mig in i fallet än”. Själv har jag fått ta det lite lugnt nu för alla som jag behöver prata med är på semester. Var rädd om dig. Jag tänker på dig
Annonser