Vill först och främst tacka för alla kommentarer och Gästboksinlägg som jag har fått. De blev ett stort stöd för mig det här dygnet! Jag är nu ”på fötter” igen och har hämtat mig från den värsta chocken!

Det finns många kommentarer där man frågar om domen är rättvis, det finns andra kommentarer där man säger att detta är rätt och att jag borde bli arg på mamma. Jag är inte arg och jag känner ingen ilska mot mamma, av den enda anledningen att jag vet att detta inte har gjorts ”mot” oss. ”Kajunn” skriver så här: ”att jag låter så hård mot mor, är för jag har haft knarkande ungar runt mig med mycke sorg å smärta.. å det är allti familjen som lider torkar tårarna fixar åtrixar för att det ska bli bra.. tills man en dag tillåter sig att säga jag hatar dig när du ljuger å knarkar.. ”

 I den beskrivningen känner jag inte alls igen mig i min relation till min mamma. Tvärt om, faktiskt! Det är min mamma som alltid har funnits där för mig, hjälpt mig, stöttat mig och jag har aldrig kunnat ge tillbaka. Jag är ledsen över att det blev i denna situation jag fick möjligheten, men jag är ändå glad att jag äntligen får möjlighet att ”betala tillbaka” allt min mamma har givit mig. Priset är relativt lågt, även om mycket smärta är och har varit inblandat så är allt mamma hoppas på min kärlek tillbaka och den kan jag ge med råge, det finns ingen tvekan i det och inte heller någon bitterhet!

Det jag tror du ”Kajunn”, menar är den relation du haft med dina barn i deras missbruk och den situationen är svår, den kan också jämföras med den situation jag levde i under nio år med mitt ex som var heroinist.

 Jag beklagar att du fortfarande verkar må så dåligt över allt som hänt; Kajunn, men jag vet inte om du har kommit i kontakt med begreppet Medberoende? Det du beskriver med dina korta rader är nämligen att du själv är Medberoende.

Tack och lov finns det hjälp att få! Jag är själv en Medberoende under tillfrisknande. Typ ”en nykter alkoholist” eller en ”f.d. Narkoman”. Det finns hjälp i form av 12-stegs program och det är en hjälp man behöver. En Medberoende är inte så trevlig att ha att göra med, om man inte arbetar med sig själv, precis som en Alkoholist inte är så trevlig att ha att göra med om han inte fått hjälp. Man är heller inget som helst stöd för ”Missbrukaren” så länge man inte jobbat med sitt eget beroende som alltså är ”Medberoende”.

Om Medberoende finns många bra länkar på Internet att läsa om. Här kommer några bra tips:

Missbruk/Medberoende

Passagen/Fakta

Behandlingscentra för Medberoende

Sedan vill jag också tipsa om två väldigt bra böcker för oss Medberoende:

Bli fri från ditt Medberoende och Den medberoendes guide till de tolv stegen, båda skrivna av Melody Beattie (Även denna länk går att klicka på).

Så, detta kanske låter hårt, men det är en livsnödvändighet till att ta tag i sina egna problem också, särskilt för oss som levt nära missbrukare av någon sort. Jag önskar att alla som gjort det, kan ta till sig informationen. Som sagt: vi kan inte hjälpa NÅGON med deras problem runt missbruk (gäller alltså även alkohol, spel, sex, narkotika etc.) om vi inte först hjälper oss själva!

Som svar på det du skrev till mig om att mamma suttit med facit i hand och vetat hela tiden, så tycker jag hon gjorde helt rätt som inte sa något INNAN, för det hade ju gjort mig till medbrottsling. Sedan berättade hon faktiskt vid första möjliga tillfälle. Hon förberedde oss på att hon skulle få sitta kvar ihäkte. Man får ju inte glömma att hon satt på restriktioner och inte FICK tala med oss alls om fallet i början, men när hon väl fick möjlighet så talade hon ju om för oss att hon var skyldig till en del av det kommande Åtalet.

Ska återkomma till er andra och era frågor på kommande blogg.

Annonser