Som ni säkert upptäckt så uppdaterar jag inte bloggen lika ofta längre! Dock kommer den inte att upphöra! Jag tänker fortsätta skriva här, men jag har dels inte samma behov av att skriva av mig längre, då jag har möjlighet till mer kontakt med mamma nu.

Dessutom så känns en del av ämnena ganska uttömda.

Sen är det också så att jag har accepterat situationen mer nu.

Jag kan ta för mig av livet på ett helt annat sätt. Men jag kan inte NOG UNDERSTRYKA hur isolering (alltså häktesrestriktioner) påverkar inte bara den häktade, utan också de anhöriga i en oerhört hög grad, som jag själv aldrig trott varit möjlig om jag inte själv befunnit mig i den!

När mammas restriktioner släppte så kändes det som att det var mina egna. Jag blev fri i sinnet på ett sätt jag inte varit under de fyra månader som passerat. (Herregud! Är det verkligen bara fyra månader?)

Även om jag fortfarande mår dåligt över att mamma är fortsatt häktad och väntar ett fängelsestraff så går det inte att jämföra med hur det var innan restriktionerna släpptes!

Vi har alla återfått våra liv, även om inte alla av oss är i frihet…!

Annonser