Just det brev som jag fick av mamma och som jag har citerat i bloggarna nedan, läste jag ju på natten efter rättegången och det var väldigt förlösande att läsa samtidigt som det också var smärtsamt.

Det som var mest förslösande var ändå att jag efter all press av de gångna rättegångsdagarna äntligen kunde släppa ut lite tårar.

Det var också väldigt förlösande att läsa att jag gjort rätt bedömning när det gällde det sista besöket som jag kämpade på för att få, trots att vi fått besked om att vi inte skulle få göra fler besök innan rättegången!

Som jag även skrev om då i bloggen, så kände jag på mig att det var helt fel läge att ta upp ilska och besvikelse från syrrans sida.

Däremot så är jag helt enig med syrran att de ska tas upp, men t.ex. nu skulle antagligen vara ett bättre läge!

Hur som helst, det som passerat har passerat och vi måste alla nu gå vidare.

Vilket jag känner mig redo för nu, även om jag inser att mycket sorg återstår, så känner jag redan att det inte är något man kan jämföra med den tid som passerat!

Jag är redo att återvända till Livet nu.

Annonser