När jag slutligen kom hem igår kväll. Utmattad och så himla trött, så väntade mig en sista överraskning. Jag hade fått brev av mamma! Brevet var skrivet ett tag tillbaka, precis efter mitt sista besök hos henne. Det är daterat den 15/6-06. Medan jag läste brevet började jag gråta. (Har inte gjort det under rättegångsdagarna alls) Jag grät och snyftade högt och ljudligt, befriad av tanken på att ingen kunde höra min gråt. Månader av uppdämd sorg, press och frustration började äntligen släppa!

Annonser