Efter rättegången så gick vi till Sergels torg för att delta i manifestationen för Pela, anordnat av föreningen ”Glöm aldrig Pela och Fadime”. När jag står där, ser jag mitt ex. gå förbi. Som jag nämnt någon gång tidigare, så är han/ var (?) känd missbrukare! Vi har barn tillsammans och levde tillsammans i nio år. Jag lämnade honom p.g.a. missbruket!

Jag går fram till honom och kramar om honom och vi är båda på gott humör.  Vi står och skojar en stund (jag kallar honom tjockis för att han gått upp så mycket i vikt efter sin sista behandling) sedan ringer vi vårt barn tillsammans. Därefter så lämnar han pengar till mig, tvåhundra kronor, som han vill att jag ger dottern!

I samma stund som jag lägger ner pengarna i väskan, inser jag att om någon civilpolis (som det ju kryllar av på just den platsen!) skulle ha sett det, så skulle de antagligen ha trott att vi gjorde upp en knarkaffär.

Jag menar vi står på sergelstorg,(även kallad plattan)  han känd missbrukare sedan minst 15 år tillbaka och räcker mig pengar…

Jag tror på fullaste allvar, att det många gånger i misstänkta narkotikabrott handlar om att vara på fel plats vid fel tillfälle.

Till saken hör att jag har en släkting som, för många år sedan faktiskt blev nedbruten av poliser, just på den platsen, för att hon hälsat på en av mitt ex. kompisar. Hon togs med till polisstationen och man hävdade att hon räckt över något till honom, vilket inte ens var sant! Naturligtvis fann de ingen drog, så hon blev ju släppt.

Men den tjejen vågar än i dag (detta är ca: 10 år sedan) inte passera ”plattan” av rädsla för det som då hände! Personen i fråga har dessutom aldrig rört en drog! Detta var bara ett exempel.

Annonser