Nästa samtal kom några timmar senare. Det var från styvpappa! Han lät glad han också. Han skojade friskt och har fortfarande hopp om att bli friad vid överläggningarna, eller möjligen vid dom! Han hade ansökt om att få träffa mamma och att få samtal till henne. Jag berättade att hon redan ansökt om samma sak! Att höra deras röster, att höra hoppet och glädjen över något vi annars tar helt för givet… Jag kan inte förklara hur det känns…!

Oavsett vad som nu händer, så vet jag ändå att det allra värsta är redan över!

Tack Gud!

Annonser