Ja, efter första delen av rättegången i går var jag i det närmaste euforisk! Men dagen skulle komma att bli mycket lång… Detta var alltså bara början!

Efter första pausen så har jag för mig att Åklagaren höll nya anföranden. I alla fall så kände jag ”begravningsstämning” igen…! Jag inser att det är den man sist lyssnat på som avgör stämningen.

När Åklagaren höll sina anföranden om vad HAN tror så kändes det som att det var sanningen! När de Åtalade förklarade vad de ansåg faktiskt hade hänt, så trodde man på dem!

Kanske ännu mer när man känner personerna i fråga, eftersom många delar av det de sa, kanske kan verka obegripligt för en utomstående, medan man själv vet att det är sant! Det är ett faktum!

Annonser