Jag vet att jag borde sova nu. Samla kraft och ork inför Torsdagen. Men det är så svårt att finna ro i kroppen! Jag känner mig hoppfull ena minuten, för att i nästa intala mig själv att inte börja hoppas, för att slippa bli besviken sedan. I nästa minut börjar jag tvivla och målar fan själv på väggen. Försöker då att intala mig att jag måste behålla hoppet, får inte börja tvivla… Inte ta ut några sorger i förväg.

Annonser