Jag fortsätter här på samma ämne som de två senaste bloggarna:

Även om jag, som jag skrivit redan (så det inte blir något missförstånd) INTE försvarar narkotikabrott (se de två senaste bloggarna innan denna: ”Missbruk och Kriminalitet” och ”Skuld”) så måste jag säga att jag personligen håller med ”J” som skrivit i min Gästbok att jag är ändå glad att det gäller narkotikabrott och inte ett våldsbrott. (Med det INTE sagt att Narkotika inte skadar människor!)

Men jag är ändå glad att jag inte är anhörig till någon som sitter häktad för misshandel, våldtäkt eller mord.

Jag har ju skrivit om att man inte slutar älska en kriminell för att de begått ett brott. Men på en punkt tappar jag min skärpa, kanske är det min egen gräns? Kanske är det för att jag inte upplevt det…? Men hur är det att vara ”Hagamannens” sambo i dag? HON är ju inte skyldig till brottet, men har också blivit ett ”offer” för hans handlingar.

Men hur hanterar hon sina känslor för honom nu? Hon älskade ju honom! Inte för att han var en hänsynslös våldtäktsman, utan på det sättet som hon kände honom! Hur hanterar man det?

Och hur hanterar vi den vetskapen? Om hon fortfarande stödjer honom, som man kunde läsa i media i början, hur förhåller hon sig till det som uppdagats? Handen på hjärtat, om hon stödjer honom, vem av oss skulle vilja vara hennes bästa vän? Skulle vi klara det känslomässigt?

Tyvärr, där går nog MIN personliga gräns. Men samtidigt så, om det är så att han är sjuk och kanske kan få vård och slutligen kommer till insikt. Kan man själv leva med det man gjort då? Kan hans sambo leva med honom igen? 

Så, samtidigt som jag inser att narkotikabrott är allvarligt, så är jag ändå glad att det inte var ett grovt våldsbrott. Men skillnaden är dock att i brott som grovt narkotikabrott får man väldigt höga straff, medan det inte verkar vara det självklara i grova våldsbrott.

Hur ofta sitter man inte och svär över de låga eller obefintliga straffen i våldsbrott? De flesta tycker att narkotikabrott ska ha en hög straffskala, men till skillnad från våldsbrotten, så verkar de också vara det i praktiken!  

Men jag kan ändå inte låta bli att känna en liten lättnad till att det är narkotikabrott och inte våldsbrott min mamma sitter misstänkt för, även om det innebär att straffskalan blir högre…!

Annonser