Något som påminner mig… Med en tanke, en doft eller en känsla. Då blir det så påtagligt. Mitt i vardagens alla bestyr kan den dyka upp från ingenstans och krama om mitt hjärta hårt, utan förvarning! Med enorm kraft och det gör ont!

Lyckas ibland slå allt ifrån mig, för en stund, ett ögonblick. Skrattar och har roligt, nästan som det var innan. Men inget blir någonsin som innan!

Det kommer bli bra ändå, till slut, men jag börjar tvivla på att jag kan släppa ens det värsta innan rättegången…

Nu tänker jag inte ens kämpa för att må riktigt bra förrän rättegången är över, fram tills dess gäller det att överleva. Att hugga tag i allt positivt och bara göra det bästa av tiden fram tills rättegång.

Lyckas jag med det så må det vara bra nog…

Annonser