Den första tiden efter att de grep mamma och styvpappa, kom jag inte ens på tanken att skriva till dem. Det var så mycket att ordna med praktiska saker. Med småsyskonen, mammas hund, ekonomin, lägenheten, lämna in saker och pengar till mamma och styvpappa, tala med advokater etc. det fanns helt enkelt ingen tid.

Den tid man hade över och inte försökte lösa alla praktiska frågor, så gick jag bara omkring i chock och i dimma. Allt var så obegripligt och tankarna var så oklara. Allt var bara ett inre och yttre kaos.

När jag tänker tillbaka på den där första tiden, är det som att tänka tillbaka på något helt overkligt!

Annonser